Låt bilderna tala
... och ännu engång har Koppslahyttan satt ribban för endorfinproduktion. Uppemot ett tjugofemtal (är det ens ett ord??) celebraties drog sig denna lördag kväll tillbaka ifrån sina uppdrag såsom att spela in de näst kommande Hollywoodrullarna, forska fram fusionen, få USA att skriva på Kyotoavtalet, rädda Etiopioen ifrån deras hungersnöd, verkställa alternativa försörjningsmetoder, ta emot MTV awards och etc för att tillsammans mysa, flumma, göra narr av de yngstas alternativt befintliga förändringar i medicinskt tillstånd och döpa dem till okreativt helt absolut totalt ohumoristiskt namn (Erik, du är fortfarande inte helt förlåten), smaska kladdkaka, återuppleva gamla goda minnen och ligga på golvet och kippa efter syre.
Tack Pär. Koppslahyttan äro himmelriket på jorden.
Jag dooooor! Dina bilder far mig att grata brita, hem hem hem!! Hoppas du och alla andra har det jattebra dar hemma i forsommaren, men snalla rara lagg inte ut sanna dar hemlangtansbilder helt obarmhartigt! Naval, jag har den basta tiden i mitt liv, som jag antar att all ni andra vagabonder ocksa haft. Kul att allt gatt bra med resa och hemkomstfest:) Vi ses i auguisti, slit inte helt ut festlusten tills dess. Hejjpa
Välkommen hem! Har varit kul att följa din blogg men surt på samma gång. Kom på att jag vill nog inte åka hem när man kom tillbaks till vardagen. Msn-adress finns med om du skulle känna för att höra av dig. Kram calle
Å vilka fina bilder
Nästan så man blir tårögd...
Brita. Vad är väl en västkustsommar mot rajtan i koppslahyttan?
Säkert sand innanför badbrallorna, storm på öppet hav och griniga småbarnsföräldrar.
Och så luktar det fisk.
Alldeles alldeles förtvivlad blir jag.
v.29 är inringad, urklippt och upptapetserat på eiffeltornet!!
Jahaja, det ska ju kramas så förbaskat nuförtiden så du får väl en kram också då.
;)