Brita

Misstanker att min rubrik forhallandevis val beskriver mina varma kanslor for denna mysstad.

I sondags skumpade ett jetflyg ned genom moln emot Melbournes domestic airport. Ombord befann sig de tva tuggumituggande ulltoffsarna Damien och Brita. Den sistnamnda var fortfarande lyckoskvattande efter den njutvaerda frukost bestaende av decent youghurt, musli och te som hon serverats. Den forstnamnda var i sin tur pa vaeldigt gott humor, da min backpack vid incheckningen hade visat sig uppna den dramatiska vikten 26kg (det var ett chockerande och ytterst upprorande scenario nar den dar smearige, uppblasta, brunbranda stewarden pa flygplatsen konstaterade detta faktum och hanlog sadar triumferande emot stackars mig,som innan hade varit fullstandigt overtygad om att min lilla smidiga vaska absolut maximalast ha kunnat uppnatt den blygsamma vikten 13kg. Skulle inte forvana mig om han anvanda fake-tan...), och detta mojliggjorde existens for flitigt och generost producerande av gliringar ifran herr Damiens sida. Solen varmde hur som helst deras hud genom sma kvadratiska flygplansfonster och valkomnade dem med 40 graders varme, nar de snart studsade ur denna luftfarkort.

Kvallen innan hade spenderats i Brisbane, dar damen i fraga till sin obeskrivliga lycka kutat stutt i sin enormt omtyckta engelska x-flatmate Sarah - fniss, skratt, gladje och endorfiner skvatte vilt!

Men sa anlande de da till Melbourne den dar sondags formiddagen och blev snart uppickade av Damiens barndomskamrat och sjalsfrande Julian. Denna herrn ar av intressant natur. Julian studerar till att bli ingeniour (egenpahittad stavning) med inriktning pa energi och gor darfor ett utvecklingsarbete pa en tegelstensfabrik. Jag pratar om Julian vars senaste fest slutade och sparade ut i en forfallen lagerlokal i Brunswick dar de malade med fargkritor pa vaggarna, jabbade till Bob Marley och konsumerade alkoholiserade Chai Lattes. Jag pratar om Julian, hardrockaren som spelar sina favorit skivor pa hogsta volym innan han ska ga och sova, for att "kunna ga ned i varv". Julian, som under ett valdsamt argumenterade med mig klargjorde att det ar fullstandigt omojligt att ga pa en date om man ar aldre an 16 ar, eftersom det ordet efter ens 16 arsdag stryks ur ens vokabular. Julian, som under de senaste tva dagarna presenterat mig och Damien for tre olika toser, med vilka han tagit traffat for ett glas tva, fyra respektive allt for manga ganger for att fa varan asikt om vilken han borde bjuda ut pa ett glas annu engang.

Jag har utokat mitt engelska vokabular med annu ett ord:

aprins = förkläden

I sondags tog Julian oss pa sightseeing och visade oss Lygon St - den stora och main restaurang samt cafe gatan, som slutar vid Melbournes gamla fangelse. Darefter akte vi till mysiga strandomradet St Kilda, begastade pa en parkservering med livemusik och hamnade slutligen pa Rooftop bar & Cinema. Oj. Betuttade mig totalt. Det ar en pub som ligger pa taket av en skyskrapa, en pub som visar bio pa storbildsskarm varje kvall i ljuset av stjarnor och skyskrapsljus. Du ar sa hogt upp, viewen ar fantastisk, skyskraporna sa andlost maffiga, gatorna sa langt nedanfor, cappuchinon och cowboysen sa mkt Mmmm.

Skillnaden mellan Melbourne och Sydney ar tydlig. Sydney ar mer business, karriarinriktat, braggy, ytligare och materialistiskt. Melbourne ar arty och alternativt. I CBD kryllar det av sma grander, alleer och smagator. Jag kan inte undga an att slas av likheten med granderna ur Harry Potter filmerna som jag dar i biosalongen, for tva ar sedan, karade ned mig i. Och de ar dessutom sa manga. Du kan troligen bo har i 10 ar och andock kuta stutt i nya mysiga kryp in.

Melbourne ar dessutom oversprutat med sparvagnar. Man kan inget annat an att bli kar.

Aven fatt tva heta jobb erbjudanden. Ena pa ett business flott hotel, och det andra pa en lyxig innekrog sa mkt inne i smeten av centrala Melbourne som mojligt, pa tredjevaningen och med 7m upp till tak.

Han ar en Subway-pojke. Hon ar en Starbucks-tjej. Och de har smittat av sig pa varandra. Habits blir till behov.

Idag bokade vi flyg till Sydney. Nar jag pratade med Mammaspojkvanpaer igar och avslojade vara planer, insag jag hur skont det kandes att kunna saga att jag snart skulle vara tillbaka dar igen, dar bland parkerna jag kanner utan och innan, de dar skyskraporna vars hojd och makt jag inte kan annat an avundas, en irlandsk pub som mitt hjarta slar dubbla slag for, en Anna jag forhoppningsvis kommer kunna flytta ihop med. Jaa, jag tycker verkligen om Melbourne och Jaa, dagarna, aventyren och busen jag har haft haer har gett mig sa mkt gladje och forsett med mig varma minnen - skulle inte byta ut dem mot ngt annat. Hur mycket varme Melbourne an inbringar i mig, sa framstar andock de dar faktumet sa klart och tydligt, det blanker, skiner och gnistrar som tomtebloss - jag ar en Sydney-flicka, och det ar dit jag langtar tillbaka.

Den 10 Februari kommer att firas i Sydney.

Jag har planer och drommar. Och insikten om att mojligheterna ar manga. Jobberbjudande, reseplaner och beslut att ta infor framtiden. Det svammar over.

Huvudvarken gor sig visserligen da och da pamind, men den hindrar mig inte fran att le. Flygplatsen jag just nu befinner mig ar vid eftertanke en liten av sitt slag, men forser mig andock med allt det jag for tillfallet kanner mig i behov utav. Mjuka, hoppvanliga och till arean generosa blamonstrade soffor och fotoljer, en widescreen som broadcastar en nyinspelad intervju med REM, stora panoramafonster, en rodskimmrande flygel blanker ifran sitt horn... lite forvanande faktiskt. En flygel pa en flygplats? Hur vanligt forekommande ar det egentligen? Denna fragestallning begarde tva xtra BERRI: Blackcurrant & Apple Juices och en Chai Latte for att kontemplera kring. Fortfarande inte klokare. Marcus har anda sedan vara filosofistunder i biblioteket for tre och ett halvt ar sedan, forsokt intala mig till att acceptera ting och mosa bort dessa tvangstankar av att behova forsta. Kampar hart med detta fortfarande, vissa saker gar att slappa medan annat bedragligt hart klamrar sig fast vid den forminskade kontempletationsverksamet som annu kan hittas vid liv 8 manader efter studenten. Guuud, kanner verkligen att jag har blivit dum.

Tva scenarien som blockerat min sociala formaga under de senaste dygnen:

1. En escelator som gar sonder, ar det en trasig escelator eller en trappa?

2. En snigel som tappar bort sitt skal, ar den hemlos eller naken?

Om nagon skulle ha ngt klokt argument eller asikt i dessa fragor, i avsikt for att gynna den fortsatta overlevnaden av min behovliga skonhetssomn och fortplantning for nastkommande veckors hjarnceller - snalla, kommentera!

Dagarna i Noosa passade inte i min resa genom Australien som Backpacker. Inte negativt, absolutabsolut inte - tvartom! Kan forestalla mig hur det har hade varit om vi mosat in det har scenariet i en episod av Fem myror ar fler an fyra elefanter. Brasse hade statt dar med sina fyra lador, men istallet for olika djur i dem, sa hade det statt "7pers i en 2a i Kings Cross", "Sova i linjetrafiksbuss i odemarken", "30 dorm utan aircon eller flakt i Brisbane" och "Blue Resort med egen swimmingpool, bungalow och jacuzzi i Noosa". Gissa vilken av desa fyra som ska bort, bort, bort?!

Efter vistelsen i Noosa bussades en svenska och en sydneybo till Hervey Bay. Hyrde vespor och gjorde staden/byn pa en eftermiddag. Var pa hajmuseeum dar vi fick se en riktigt fullstor vithaj (dock i ett frysrum och i icke mer levande format), racade pa smavagar, traskade ut pa en pir och froken i fraga bevittnade existensen av den enormaste pelikanen som mojligtvis borde kunna existera pa denna enorma sfar. Blev tokradd. Shit. Den holl pa att flyga stutt i mig. Trodde jag skulle sonderfalla...

Dagen darpa aktes det till den enorma sandon Fraser Islands. En tre dagars lag vid vara fossingar! Forsta dagen Lake Wabby, andre dagar Indian Heads och Eli Creek, sista dagar Lake Mackenzie. Vi bumpade runt under regnskog, genom creeks, over sanddyner i den enormt fortjusande shockrosa fyrdjulsdrivna jeepen dopt till "Stinky". Forutom diverse missoden med en kylare som lackte och kravde standiga stopp for att fylla pa kylvatska, diverse uturbilenallihopaviharkortfastigenochmasteutochputtapa-anden och mosquitoplaganden pa kvallarna skulle jag vilja pasta att Brita, Damien, de tre goteborgskorna, Franscisco den italienska perfektionisten (jag fragade, och fick hans tillatelse att kalla honom Franny), Anja fran Bolton och Dickie fran New York gjorde utomordentligt ifran sig. Haha, onskar att ni alla hade fatt traffa Dickie - han ar en sadan stjarna! Hans egentliga namn ar Richard, men efter att ha dragit de forsta 55 aren av sin livshistoria for mig (han hade visserligen hitintills bara upplevt 28 av dem, men den detaljrika planen han har lagt upp for sina narmsta 3 decennierna var redan upplagd) och gjort klart for mig att han foredrog manliga rumpor mer an kvinnliga - forklarade han att han foredrog att bli kallad Dickie. En sadan charmmort....

Efter Hervey Bay akte vi till Bundaberg dar det tillbringades tva dygn bland nattliga skoldpaddssafaris, studiebesok hos det valkanda Bundaberg Rum Destillary. Skulle eventuellt kunna erkanna att det mojligtvis vinglades lite runt om fotterna hemmat efter den ingaende provsmakningen...
Hostelet vi stannade pa i Bundaberg var fantastiskt. Lungt det basta hostelet jag ngnsin bott pa! Rod, den ngt till aren kommna agaren valkommnar en in i sitt hus med oppna armar. Kok, kylskapet med gratis mums, badrum, vardagsrum och sovrum skulle lika garna ha kunnat hora hemma pa Djurasbyvagen 13. Det var inget hostel - det var ett hem. Onskar att jag hade kunnat stanna dar langre.

Pa kvallen kom magsjukan, febern, illamaendet och borjan pa den bussresa som skulle vara i 11 timmar och sluta i Airlie Beach. Resan tog 18 timmar och vi blev fast i smastaden Mackay tva timmar soder om Airlie Beach. Regnet follkomligt helloser ned. Vi fick det forklarat for oss att Creeksen forsandes ifran inlandet har tagit vagarna i besittning och vald och att Bruce Highway ar avstangd for att absolut tidigaste oppnas om 3 dygn igen. Dartill ar det Cyklonvarning.

Efter att ha tagit in pa ett motel, bollat ideer, mumsat Subway, suttit pa internet, pratat med mamma,par och anna, och slutligen andats utrymme under en springtur med nanis i regnet - slappte jag och Damien loss spontaniteten och nyfiken och tog det beslut som fort mig till denna med-en-flygel-berikade-flygplats.

Planet till Brisbane lyfter om 4 timmar.

En natt pa Brisbane City Backpackers - det hostel som jag for 2 veckor beskrev som det basta jag ngnsin bott pa, men som nu halkat ned pa en andra plats efter Rod's Footprints i Bundaberg.

Imorgon formiddag flyger vi till Melbourne. 35 grader och stralande sol. Jadu Niklas, bevisat!, det bor nog en liten spontanBrit-Leif i varje Brit-Leif....

Och Anna har blivit tjenis med Russel Crowe - yepp, ni laste ratt!

Och Brita onskar att Elin var narmare sa att Elin kunde fa kanna pa hennes mage. Elin, det ar sa uppenbart, dina hander skulle inte kunna lata bli att kanna det, tror inte att det kan vara tydligare an sa har. Popcorn, fjarilar... kla det i vilka ord du vill. Jag foredrar att kalla det Lycka.

I tva natter och under deras emellan squeezade dagar har den har lilla damen vistats i Brisbane. Varat hostel Brisbane City Backpackers borde inte befinna sig inom kategorin vandrarhem i gula sidorna, den passar battre in under hotel. Wow allsta. Lungt det softaste, finaste och frashaste hostelet jag ngnsin busat runt i.

7 anledningar till varfor Brita onskar att hon kunde stanna langre:

1. Rummen ar fina, frasha och rymliga med behaglig temperatur och fjadermjuka och gungvanliga sangar.
2. Korridorerna ar vackert malade. Jag kommer pa mig sjalv att ga fram och tillbaka i dessa ngra extra vandor, da jag finner mig gladare och gladare efter varje gang.
3. Rent och frasht kok, med skona soffor och tv.
4. Roofgarden med palmer and lookout. Har har Britis solat och njutit i solstolarna under dagarna, gjort sit-ups pa kvallarna och pa natterna forforts av den bedarande utsikten over lysande broar och maktiga skyskrapor.
5. Centralt belaget i Brisbane.
6. Biljardbord
7. Live music, quiz nights, karaoke tavlingar - varje kvall!!
8. En irlandsk pub on the venue! the Fiddlers Elbow saljer dessutom jugs for 7 dollar och Cowboys for endast 2 dollar!! Fortydligande: Cowboys ar en shot bestaende av 2/3 Butterscotch och den ovre tredjedelen Baileys. Vanligtvis graver denna dregelframkallande delikatess 8 dollar. Irlandska pubar, jag sager da det, man kan inte annars an att betutta sig i dem....
9. En pool som bringar underhallning dels for dem plaskandes i den, men aven for de som sitter nere i puben vaningen under som kan njuta av utsikten genom den av glasbyggda och lattgenomskadliga poolvaggen.

De tre sma aventyrarna Brita, Jacke och Jonte anlande alltsa till detta backpackersparadis pa sondagskvallen. Trotta som de sma trollen kande sig, var planen att ha en soft kvall pa hostelet och ett tidigt sanginkrypande. Efter tre nya engelska bekantskaper och 12 cowboys var, innefann sig dock denna sondagkvall en slightly change of plans... Lyckliga och fnissande druttade vi alla 6 in i en taxi och 7 min senare befann vi oss utanfor the Family. 6 dagar i veckan ar denna klubb valdigt straight. Vi lyckades dock picka den veckodag, som inte ingick i denna kategori. Efter en stunds hangande vid baren, anfoll vi alla 6 dansgolvet, dar de foljande timmarna tillbringades. De 5 killarna i mitt sallskap kande sig allt eftersom allt mindre bekvama i denna omgivning dar andra killar ihardigt forsokte dra dem upp pa podiumerna, dar det redan dansandes vilt av manliga cosmopolitansippare. Lipglossen skickades runt inne pa det manliga restroomet med det rosa toaletterna. I sondags hade jag troligen den roligaste utekvallen under min Australienvistelse. Min kvall pa Brisbanes framsta gaybar var oforglomlig.

Igar var vi pa Steve Irwins Zoo - Australia Zoo. Fantastiskt. Skriver mer om det nasta gang.

Inga minuter kvar av internettiden. Maste kila. Drar till Noosa nu. Uppdaterar snart!

8:45pm - tisdagskvall - Byron Bay - Elegi i oronen - lite hostig - brand pa ryggen

Om ngra timmar nar jag sussar in emot dunkudden kommer mina drommar for saval femte som troligen for sista gangen svava bort fran Byron Bay och hostelet Main Beach Backpackers. Summerande vis sa har jag trivts bra. Den har strandorten halvvags upp till Brisbane lyckas med sin charm bli manga svenska backpackers favoritminne ifran deras Australien tripp. Det ar manga backpackers, bra strand, billig saft och mycket fest. Jag har trivts, men fem dagar kanns har i slutkanten ando ganska lagomt. Jag kanner mig klar. Och jag gor det nojd.

Hapna och hor, men Britis har gjort framsteg pa slappnaavochbaravara-fronten. Imponerande avancemang! De senaste dagarna har passerat forbi medan jag har myst pa stranden, delvist ljummet inbaddat i intressant filosofiska resonemang och delvist svettandes i heta diskussioner. Det har badats. Det har sprungits i strandkanten samtidigt som vagor periodiskt har svept in sandkorn under mina numera aprikosfargmalade tanaglar. Det har traskats till the Lighthouse -  Australiens ostligaste punkt.

Det har socialiserats maktigt pa hostelet.

Och idag. Idag har hemliga undercover surkals agenten Miss B paborjat ett nytt hemligt projekt.

Handgnidningar och fnisspace.

1. De har en egen humor. En humor som man inte kan undga att utsattas for om man skulle raka dela boende med nagon av denna populationshalva.

2. De har forvridna uppfattninar om deras honors existens eller icke-existens av exkrementer. De tror att kvinnor bara kan kissa, aldrig bajsa. Kvinnor slapper heller aldrig ut nagra luftfororeningar vid sina Jag-ska-bara-pudra-nasan-ärenden - bara den manliga kroppen har en anatomi och fysiologi som mojliggor dessa utslapp. Om en kvinna, dock mot sina fysiologiska egenskaper, skulle raka fisa (de kan omojligt prutta) sa skulle ljudet inte kunna urskiljas, och doften skulle endast paminna om rosenblad.



3. De kan visst ju precis som kvinnor gora flera saker samtidigt. T.ex. Titta pa tv, dricka öl och läsa tidningen...

4. De ar overtygade om att vi kvinnor hela tiden har en baktanke (_{eller kanske att de har en fantasi??}) med hur vi klär oss och hur vi ror oss.

Det vi gor / Varfor vi gor det

Ex 1: Under en vardaglig konversaion drar vi handen genom haret. Vi drar handen genom haret, bara for att var hand sa smaningom ska snudda vi vara bröst och leda deras blickar dit.

Ex 2: Vi klar oss i mjukisbyxor. Vi vill att vara rumpor ska se mjuka och inbjudande ut.

Ex 3: Vi svarar pa tilltal ute pa krogen. Vi ar villiga.

5. De tycker att vi hakar upp oss och tanker for mycket pa detaljer som egentligen inte betyder nagot. Exempelvis om de sager nagot och vi efter en stunds eftertanke ber om ett fortydligande om vad de egentligen menade.


6. De tycker om att dricka öl...


7. ...och de tycker om att göra det tillsammans.

8. De anser att kvinnor är farligare an bade rökning och droger tillsammans.

9. Vi gor ändock  varlden till en battre, renare plats bara genom att finnas till. Om en toalett t.ex. just ar rengjord och skrubbad och en tjej gar in pa toaletten - sa ar toaletten renare efter det att hon kommer ut, an vad den var innan.
Motivering: Nar han anvander toaletten ar ringen fortfarande nagot ljummen och rummet doftar av rosenblad (se punkt 2 ovan).

G'day ni tomtenissar och lillstrumpor,

Allas eran krokodiljagare, kangurubeskyddare och smapojksskyddshelgon gar hadanefter och numera under namnet Surfar-Brita. Joda vanner, ni laste ratt. Denna dam har lart sig att vingla pa Longboards och slagit maktiga rekord i antalet mojliga saltvattens kallsupar det gar att dra inom tidsrymden av en minut. Skickligheten har natt imponerande avancemang.

Senast jag skrev befann jag mig i Port Macquaire - semesterorten for livsnjutare i alderskategorin Pa-min-tid-hade-vi-minsann-inte-television-naa-da-gjorde-vi-tandstickstavlor-pa-lordagkvallarna (No offence, Sigge - men ta mig pa mina tangenttryck, Port Macquarie hade nog hursomhelst druttat dig i smaken). Tyckte om denna mysiga lilla smastad, helt klart ett lampligt och givande utflyktsmal for ett eller tva dygn, men kande mig andock ganska fardig nar Greyhoundbussen den dar stjarnklara torsdagkvallen rullade ut ifran stadens centrum (fortydligande: Kentucky Fried Chicken parkeringen).

Tre timmar och flertalet regnskvatt och med ytterliggare fyra tomma Apricot & Almond Fruit Bar plastforpackningar nedmosad i bakfickan, tog tre borlangebor och den lilla pojken sthlmare (Jonte ar makta *host host* fortjust i min nya benamning pa honom, fniss fniss...) de forsta ostadiga stegen pa for dem okand mark - Coffs Harbour.


Britas top-five lista pa aventyr att uppleva i Coffs Harbour:


1. Besoka Big Banana: Bananodlingen som pa senare ar exploaterats till ett aventyrs- och familjeunderhallningscenter med guidade turer, rodel akning, biovisningar, skridskoakning aret runt, samt fika stallen dar man kan ata allt emellan delikata Bananasplits, banansylt, bananpankakor till chocklad & notter doppade frysta bananer pa pinne (hehe, Britis favorit!).

2. Springa barfota langs strandkanten en senkommen eftermiddag i solens varma sken och avsluta traningspasset med sit-ups, rygglyft och armhavningar pa en graskulle, blickandes emot en solnedgang emot horisonten av en ocean.

3. Dansa och fnissa med skottar pa Plantation Hotel i centrala C. H inpa smatimmarna.

4. Bli bastis med kocken pa en central city Sushi Restaurang och sedan frossa i denna japanska fisk delikatess.

5. Dricka vin med tokiga engelsman som vagrar benmana mig annat an "Mrs B" i manljust pa hostelet Hoey Moey's.


Snart satts det aterigen pa en station, njutfullt smaskandes fika och matsack och tilltugg i vantan pa en Greyhoundbuss. En Greyhoundbuss som snart visade sig ha gatt sonder, och som lite senare ersattes av en annan Greyhoundbuss, som i slutandan rullade in i Byron Bay tre timmar forsenad, vilket rakade vara halv ett pa natten och ragat mycket tillrackligt forsent for att nagon nykter pick-up till det inbokade surflagret skulle finnas att tillga. Vi ringde Surf Campet och bad om rad och fick tva alternativ till svar:

Surf Campets forslag, alternativ 1: Lana sovsacker och sova pa busstationen eller alternativt i ngn park och bli upphamtade nastkommande formiddag.

Surf Campets forslag, alternativ 2: Festa hela natten och bli upphamtade nastkommande formiddag.

4 bortkommna svenskars, slutliga losning: Ignorera Surf Campets bada alternativ, och muta in sig pa ett av partystadens popularare hostels soffor emot en ringa summa dollar.

I sondags bar det sedan av till Surf Campet. Det var en upplevelse, yepp - ngt annat skulle min nostipp forlangas av att pasta.

Brita och 7 pojkar...
...bodde pa en strand ute i bushen, med kilometrar till narmsta ovriga bebyggelse.
...sov i en gammal linjetrafiksbuss med namnet Dreamworld XXXX, som tagits ur trafik och gjorts om till logiment.
...surfade 2 x 3 timmar om dagen i 5 dagar.
... softade i hangmattor i halmhyddan pa dagarna.
... gick pa hiker i regnskogar och kollade pa maskar som lyste i morkret.
... bussade till hippiestaden Nimbin. Nimbin var pa 70-talet en farmarby som gick i konkurs. En av bonderna ville dock avsluta sin farmarkarriar storartad och organiserade the Aquarius, en sammankomst som drog till sig sa gott som varenda FlowerPower anhangare i Australien och Nya Zeeland. Dessa akte upp till denna lilla bergsby och faste sig vid den sa allvarligt att manga stannade kvar och pa den vagen ar det, de lever dar fortfarande idag. For 30-35 ar sedan gick Nimbins mjolk, ost och gradd-produktion i konkurs p.g. av for dyra transportkostnader till narmsta stad. Idag, tjanar Nimbin ca 40 miljoner dollar varje ar pa alla som vallfardar dit for att inforskaffa knark ifran de lokala odlingarna. Kan ju erkanna att det var en upplevelse av annorlunda slag att strosa den dar enda gatan av Nimbin...

7 pojkar...
...blev stammisar pa traktens Bottleshops.
...idkade flitigt leken Ring of Fire.
...pratade om Boobs&Bums 5 dygn i strack.

Brita...
...blev ytterst palast om Australiens klimat. Kalla: Britas Australienguiden.
... nadde Nr. 107 i Sudoku for Brunbaltare.

Sammanfattningsvis var lagret bra. Ngt samre var dock vattenkvaliten dar ute i bushen. Redan forsta dagen blev vi varnade for att dricka vattnet, som pourade i duschar och handfat da det ineholl forhojda halter av Sulfater. Vi hanvisades till att dricka vattnet ur det sarskilda behallarna.

Andra dagen skyllde jag den i mina ogon ngt skiftade harfargen pa synvillor och hallucinationer.
Tredje dagen blev jag osaker.
Fjarde dagen blev jag fortvivlad.
Femte dagen insag jag att tungsamheten inte tjande ngt till. Det spelade ingen roll hur mycket Shampoo, Balsam eller harinpackningar jag anvande. Visserligen sliter sol och salt i langden pa haret och kan fa det att skifta farg ngt. Men det tog endast 5 dagar for svavelvattnet att farga mitt davarande blonda har rott. Rott som i ketchup, rott som i rodlovan, rott som i sma tomtenissars sma tomtenissemamelucker.

Igar kom vi till Byron Bay. Vi checkade in pa Main Beach Backpackers dar vi nu kommer vara inbonade under var fem dagars vistelse i detta allmant forsvenskade partytillhall. Trivs bra pa hostelet, trots att uppskattningsvis halften av alla pa hostelet ar svenskar och att vi sover i 16-dorm room. Det ar skon stamning, mysig atmosfar.

Idag gick jag till Toni&Guy. Min frisor sa att hon aldrig sett ngt liknande i sitt liv forut. Mitt har betedde sig emot blekningar som om att ngn hallt i orangerod farg i det. Vi djuprengjorde, fargade, lade i slingor, blekte, tonade och harinpackade. Jag ar inte rod langre iaf, men delar av fargen sitter fortfarande kvar. Och jag har fatt formaningar om att inte utsatta mitt har for ngn som helst pafrestning pa iaf tva manader. Jag ar inte blond langre, men jag ar i alla fall inte rod harig. Ar ngnstans mellan ljusbrun och mellanblond med guldstank i. Ar tacksam for att se vettig ut. Kommer pa mig sjalv med att jag kanske borde fasta sa mkt vikt vid mitt har, men det har handlar inte om att vara ytlig, materialistisk eller fafang. Det har handlar om att kanna igen sig sjalv nar man star framfor en spegel.

Pa tva veckor hinner det handa enormt mycket. Speciellt om man heter Brita och man har en formaga att alltid squeeza in sa mycket i sitt schema att man nastan mosar sondar det totalt.

Britis mar i det stora hela valdigt bra. De bara lite knappt mer an singular, men anda tillrackligt manga for att vara plural veckorna, som just passerat har troligen varit de basta hon haft sen hon kom hit.

Det har varit jul. Det har blivit ett nytt ar. Och under veckan dar emellan var det knappt en hel timme som vistades pa Darlinghurst Rd 58. Britis var inte dar. Britis var pa aventyr i uppskattat sallskap. Leenden och endorfiner yrde at alla hall.

Men just nu. Sittandes har. Efter att ha typat ned allting sa noggrant i detalj, slitigt med den literara lay-outen och framstallningen i over 2 timmar. Sen efter att ha tryckt pa Spara & Publicera bloggen och finna att ***** **** ******* datorn hanger sig. Da kan man inget annat an att skrika och grata en skvatt.

Sammanfattningsvis sa lamnade en Greyhound buss Sydney Central station igar. Ombord fanns bland annat 3 borlangebor och en sthlmspojke. De klev av i Newcastle - staden som exporterar sand till Hawaii. Idag bussades det vidare till Port Macquarie dar sallskapet nu befinner sig. Idag har vi varit pa ett av varldens fa existerande koala sjukhus. Imorgon ska vi titta pa delfiner.

Skont att antligen kommit bort ifran storstaden, Britis ar pavag emot nya aventyr, nya strander, pubar och stader att lagga vid sina fotter! Pa ngt satt ngnstans kanns det andock att jag inte tagit ett tillrackligt farval av Sydney. Kanske ar det for tillfalligt inte mojligt att framstalla ett sadant. Kanske har jag anledning att sa smaningom komma tillbaka till operahus och Harbour Bridges. Knepigt. In deed. Och extremt dalig timing.

Intalat mig att jag slutat tanka tillbaka pa Sydney. Har andra rackartyg i siktet. SkeppO'hoj!

Jag har en valdigt god van som jag tycker om valdigt mycket. Den har vannen ar omtyckt av sa manga, you can tell. Med honom gar det inte annat an att fnissa, le och vara varm inombords - man maste liksom tycka om honom.

Den har vannen lamnade en varldsmetropol med broar och operahus for tva dagar sedan for charmen och den pittoreska mysigheten hemma i Basna.

Sonntas sista resedagboksinlagg:>

Det star en superjulgran i mitten av Martins Place. Inuti Myer har juldraperierna sedan lange fladdrat over jultokiga runtkutande shoppinggalningar. En mysgubbe med mustasch star iford en gra kostym med en matchande hoghatt pa huvudet och oppnar de gyllene entre dorrarna med sina vita siden handskar for barn, handhallandes par och Rip-curl-nissar. I Skyltfonstren star renar och sjunger i kor och smanissar sitter och slar in paket nynnandes till The twelve days of Christmas. Langs med Park St ar lyktstolparna prydda med avlanga gron/roda banderoller med budskapet Happy Christmas. I Kings Cross har man nu mojlighet att till rea pris sla till och forse sin garderob med en Miss Naughty Elf utstyrsel. Undrar just vad tomten skulle saga om han fick nys (Bless you) om det har...

Det ar jul i Sydney.

De sager att man ofta marker hur mycket man tycker om nagot, forst nar man inte langre har det. Det ar latt att man glommer bort att uppskatta sadant man redan har - vi ar bortskamda med att ta ting for givet. Jag ar beredd att halla med. Visst har man sedan barnsben - dar jag ngnstans befann mig under alla presentpapper i vardagsrummet framfor tvn, lekandes med mina nya tillkomna leksaker, ivrigt smaskandes chokladkolor, knack, mandelmassarullar etc. - blivit itutad att julen handlar om mer an presenter. Sa mycket mer, att presenterna och deras materiella varden egentligen inte borde forses med nagon storre uppmarksamhet over huvudtaget. Det ar latt att saga, men desto svarare att forsta.

Jag befinner mig i en stad med 4 miljoner invanare, sa langt bort ifran dar hemma som jag mojligtvis kan ta mig utan tilltyg som rymdfarjor, raketer och Kenny Starfighter space-bussar. Vi har en julgran i trappen, men hur val jag an vander och vrider och lyfter och snurrar pa den sa kan jag inte hitta nagra smallkarameller eller med farggladasnorenforsedda ratblocksformade fargglada lador. Jag kommer pa mig sjalv att det kvittar, att det verkligen inte spelar ngn roll, att jag inte ens saknar dem. Vad jag saknar ar min familj, min slakt och mina vanner. Hur mycket pepparkakor jag an inhandlar och smaskar upp till toner om rodbenasade fyrfota djur, hur manga nyfunna vanner och bekantskaper och inbjudningar till Christmas Parties jag an fatt, hur manga presenter jag an kopt till mig sjalv och slagit in och ser fram emot att oppna imorgon kvall - sa ar det anda inte jul for mig. Jul for mig ar att fa vakna upp i den mjukaste och varmaste och mest inliggade sangen ngnsin, en sang pa Djurasbyvagen 13. Dunsa tillrackligt hart ned for trappen for att vacka mamsen pa nedervaningen, smyga in i koket och gora iordning min knackebrod macka med skivad banan och ett glas juice och tassa vidare in i vardagsrummet, redan glupskt inmumsandes min foda och lamna bade synliga och underfotternakansliga knackebrod spar efter mig fran koket till soffan och divanen. Att fa sitta dar i halvmorkret, smula ned golvet och soffan ytterliggare och titta pa den lysande, skimmrande och uppkladda julgranen - det ar dar jag vill vara. Ngra timmar senare kommer resten av slakten indrallande och vi slar oss snart till bords och hugger in pa kottbullar, janssons frestelse, sill & potatis, lax & romsas (mkt romsas for min del, blir knappt ngt kvar till lillebror), mammas helt otroligt goda vita knackebrod och inte minst koldolmar! Yeas, du laste ratt, ar makta imponerad hur jag forra aret lyckades putta in dem mellan julskinkan och brysselkalen till forman for en totaldissning av prinskorven - REVOLUTION!!  Och visst blev det succe! Jadu mamsen, ngt annat kan du da inte pasta... 

En stund senare sitter vi alla utpomsade i soffan i vardagsrummet. Eftermiddagen och kvallen loper forbi. Vi pratar och fnissar om umgas. Jag far for femtiofjarde ganger hora berattelsen om Brita och vattenslangen (utspelades for 14,4 ar sedan och detaljerna lyckas pa ngt spanndande och mystiskt satt bli mer och mer dramatiska for varje gang historien berattas - jag var envisare, alla andra blev blotare, och jag var i kontroll av vattenslangen langre) och dylikt. Jag njuter. Njuter och inser hur mycket jag tycker om de dar manniskorna. Sittandes har pa Global Gossip kan jag inte minnas senaste gangen jag blev kallad Bippa. Trodde aldrig att jag skulle komma att sakna det, men tjii fick jag.

Julnojjan som sedvanligen brukar anlanda i slutet av oktober har fortfarande inte anlant. Annorlunda. Men jag ar egentligen inte forvanad. Har forlikat mig med tanken om att inte ha nagon jul i ar, det var ett beslut jag tog for ett halvar sedan. Och jag ar glad att jag tog det. Jag ar har, och jag upplever handelser, natur och manniskor som jag aldrig annars skulle fa gora. Jag firar dubbel jul nasta ar istallet.

I tisdags nar jag jobbade pa O'Malley's kom den for forsta gangen. Aven om det inte var sa allvarligt, och den bara kom en stund - sa var den anda dar for ngra minuter. Aldrig kannt av den tidigare. Jag drar mig for att kalla det hemlangtan, men det var en saknad efter nagot. Nichola och jag pratade om julen. Hon berattade att den har skulle bli hennes andra hemifran, hur jobbigt den forra varit och hur mycket hon saknade sin familj. Vi pratade om att vara langt borta ifran de som egentligen betyder nagot for en.

En stund senare restockade jag fridges med flaskor. Jag holl tva 6-pack Crown Lager i handen. Forsta flaskan pa hyllan, andra... 3e, 4e, 5e, 6e... slanga cardboarden och oppna nasta pack.... 7e, 8e, 9e, 10e, 11e... en flaska kvar. Men ingen plats kvar pa hyllan. One bottle of Crown that couldn't fit in on the shelf. Patetisk som jag ar kunde jag inte sluta stirra pa den dar sista ensamma flaskan jag nu holl i handen. Likheten slog emot mig. Jag kande att det var jag. The one that didn't fit in.

En stund senare kandes det battre. Nichola har varit ett uppskattat stod. I manga handelser pa sista tiden. I vissa stunder har hon fatt mig att onska att jag aven hade en storasyster. Kanske ar det vad goda vanner ar. De syskon som nagon glomde bort att ge oss.

Och jag forstar inte hur Australiensarna tanker. Ar inte ens saker pa om de gor det overhuvudtaget! Ingen sno! Hur kan de mojligtvis fira jul utan sno! Tank pa tomten! Hur ska han klara sig? Hur ska alla renarna kunna dra tomtens slade till alla husen nar det inte finns ngn sno? Hur far alla barnen sina paket egentligen? Surfar tomten till Australien eller? Dras sladen av delfiner? Nää jag blir upprord. Australiensarna ar ett tokigt folk. Inte konstigt att de kickades ut i attondelsfinalen...

Var tog sommaren vagen?

Vadret i Sydney ar lite ojamnt. Ena dagen 30 grader C och hettande, stekande, perspirantframkallande sol. Nasta dag mulet, gratt och smastank innanfor kragen.

Idag ar det en nasta dag och jag har just varit och kopt frukt.

Hangigheten och mattheten kom nerdunsande igar och med dem aven en viss avtandhet pa rackartygs- och aventyrsfronten. Ar inte riktigt pa humor. Vill bara fa mysa in mig i mitt tacke, sippa mitt te och avnjuta mina kvarvarande O.C. avsnitt.

Denna trotthet ihopknolad tillsammans med det raka faktum att det ar halvkaos pa O'Malley's just nu, minskar min lust att ga till jobbet om 3,5 timmar. For 1 manad sedan var vi gott om folk. Sedan borjade folk droppa av...

- Erinna slutade p.g. av brak med George.
- Laura slutade p.g. av brak med George.
- Damien sade upp sig for att slippa fa sparken.
- Sandra fick sparken p.g. av dalig relation till pengar.
- Karen sade upp sig for att aka ut och resa istallet (men kom aldrig till sitt sista skift, utan gick istallet ut med Ringo, en av stammisarna, och sop sig smashad).
- Sarah sa upp sig p.g. av tarande daliga working hours.
- Meighan slutar pa torsdag for att sjunga julsanger och baka pepparkakor i Melbourne.

Kvar ar.

- Vara managers
- Katie
- och lilla Jag.

Mumlat med Jamie min manager och forklarat att jag snart busar uppat langs ostkusten. Kommer troligen att jobba varje dag fram till och med nasta lordag. Kommer troligen jobba pa O'Malley's varje dag tills nasta lordag. Att overleva star pa min Kom-ihag-lista. Det ar bara lite mer an en vecka. Sen sa har jag semester =). Sen ar det nyarsafton i Sydney. Och ja, Maria, ngt maste man val ha att kunna beratta for barnbarnen.

Forsov mig idag. Slutade jobbet strax efter 4am imorse, kom i sang till 5. Forvantades vara tillbaka pa O'Malley's for Customer Service Training 3 timmar senare, men vaknade forst vid 12-tiden, forst efter ngra sekunder senare medveten om hur jag fortfarande holl min alarmklocka i handen (den som jag 5 timmar tidigare tryckt av i somnen).

I sondags hade jag en dag som mellan mig och Hobbit gar under namnet Psykisk Halsodag. Min mamma skulle ha anvant sig utav uttrycket bomulls-dag. Det handlar om dagar dar man behover ta hand om sig sjalv lite extra, skamma bort sig sjalv ngt utover det vanliga. Egoism och ompysslande star i centrum. Psykiska Halsodagar finns for att man bara ska tanka pa sig sjalv, satta sina egna behov i centrum, gora det som faller mig in och vidare. Det behover inte finnas ngn speciell anledning till att man kanner sig lagre an dagen innan, ibland har man bara en blaare dag. Alla har sina egna sysselsattningar att idka for att fa vanda dessa dagar till ngt positivt. I Marcus fall skulle det vara att satta sig vid pianot, min mamma skulle ha sytt nya gardiner till koket, Joakim von Anka skulle ha putsat sina mynt. I sondags flydde jag skyskrapor och operahus pa en random buss. Har fattat tycke for dessa. De random bussarna. De tillsatter lite mer aventyr till mina rackartyg, mer wasabi till min sushi. Hamnade i Coogee pa en strand med sand mellan tarna. Med ett live-band som klamkackt avverkade den ena christmas dangan efter den andra. Jag mumsade fruktsallad och youghurt och svarade pa brev och fnissade och hade djupa filosofiska samtal och utvecklingar med Nanis. Hamnade sa smaningom pa ett mysigt gatucafe iakttagandes och grubblandes om manniskor over soft sippande en Chai Latte.

Igar kom Sonnta tillbaka. Gladje. Marker att jag saknat trollet.

Min och Nanis symbios ar starkare an nagonsin. Har till och med gett henne sin julklapp i forskott. Vi hor liksom ihop. Fungerar inte utan varandra. Kebab maste liksom atas med sas.
Det ar inte krangligare an sa.

Man kommer inte undan det. Om jag skulle skrynkla ihop mina ogonlock till sma russinliknande formationer, sa skulle smattrets vaglangder anda smyga in genom mina horselganger, studsa emot min trumhinna och forsatta den i gungning. Om jag skulle mosa in i mina fingertoppar i dessa ljudmottagande sidliga ihaligheter, sa skulle den graa nedre atmosfaren pa andra sidan fonstret anda susa emot mina ogon och goosebumpiga armar. Aven om jag bade skrynklade ihop mina ogonlock och holl for mina oron, sa skulle anda mina fuktiga strumpor och den extra patradda hoodtrojan paminna mig om att det regnar i Sydney.

_{There's things I remember and things I forget. I miss you - I guess that I should
So many thousands miles away, But what would you change if you could?
And I wish, I wish it was a small world. Because I'm lonely for the big towns
I'd like to hear a little guitar, I guess it's time to put the top down.
I need a phone call, I need a plane ride, I need a sunburn,
I really really need a raincoat.}


Sa da sitter hon dar. Inne pa Global Gossip och viftar pa tarna sa mycket som de smygfuktiga bumble-bee-strumporna tillater. Hon lyssnar pa Adam och smuttar pa sin Chai Latte.

Adam sjunger om hur han gar i luften, emellan regnet, genom sig sjalv och tillbaks igen. Jag blir inte klok pa hur, men onskar inget hellre an att kunna gora likadant, tillsammans med honom, bredvid honom. Med honom viskandes "Shhh, it's only in your head".

_{Adam asks me if I would catch him if he was falling, kiss him if he was leaving,
hold him cause he's lonely. Without me.
And I reply, That I was out on the road, just starting to change.
Somewhere out in Australia it's just starting to rain.
Could you please tell me one thing that you will remember about me?}


Och plotsligt fornimmar mitt sinne smaken av kanel sa uppenbart.