Brita

Det star en superjulgran i mitten av Martins Place. Inuti Myer har juldraperierna sedan lange fladdrat over jultokiga runtkutande shoppinggalningar. En mysgubbe med mustasch star iford en gra kostym med en matchande hoghatt pa huvudet och oppnar de gyllene entre dorrarna med sina vita siden handskar for barn, handhallandes par och Rip-curl-nissar. I Skyltfonstren star renar och sjunger i kor och smanissar sitter och slar in paket nynnandes till The twelve days of Christmas. Langs med Park St ar lyktstolparna prydda med avlanga gron/roda banderoller med budskapet Happy Christmas. I Kings Cross har man nu mojlighet att till rea pris sla till och forse sin garderob med en Miss Naughty Elf utstyrsel. Undrar just vad tomten skulle saga om han fick nys (Bless you) om det har...

Det ar jul i Sydney.

De sager att man ofta marker hur mycket man tycker om nagot, forst nar man inte langre har det. Det ar latt att man glommer bort att uppskatta sadant man redan har - vi ar bortskamda med att ta ting for givet. Jag ar beredd att halla med. Visst har man sedan barnsben - dar jag ngnstans befann mig under alla presentpapper i vardagsrummet framfor tvn, lekandes med mina nya tillkomna leksaker, ivrigt smaskandes chokladkolor, knack, mandelmassarullar etc. - blivit itutad att julen handlar om mer an presenter. Sa mycket mer, att presenterna och deras materiella varden egentligen inte borde forses med nagon storre uppmarksamhet over huvudtaget. Det ar latt att saga, men desto svarare att forsta.

Jag befinner mig i en stad med 4 miljoner invanare, sa langt bort ifran dar hemma som jag mojligtvis kan ta mig utan tilltyg som rymdfarjor, raketer och Kenny Starfighter space-bussar. Vi har en julgran i trappen, men hur val jag an vander och vrider och lyfter och snurrar pa den sa kan jag inte hitta nagra smallkarameller eller med farggladasnorenforsedda ratblocksformade fargglada lador. Jag kommer pa mig sjalv att det kvittar, att det verkligen inte spelar ngn roll, att jag inte ens saknar dem. Vad jag saknar ar min familj, min slakt och mina vanner. Hur mycket pepparkakor jag an inhandlar och smaskar upp till toner om rodbenasade fyrfota djur, hur manga nyfunna vanner och bekantskaper och inbjudningar till Christmas Parties jag an fatt, hur manga presenter jag an kopt till mig sjalv och slagit in och ser fram emot att oppna imorgon kvall - sa ar det anda inte jul for mig. Jul for mig ar att fa vakna upp i den mjukaste och varmaste och mest inliggade sangen ngnsin, en sang pa Djurasbyvagen 13. Dunsa tillrackligt hart ned for trappen for att vacka mamsen pa nedervaningen, smyga in i koket och gora iordning min knackebrod macka med skivad banan och ett glas juice och tassa vidare in i vardagsrummet, redan glupskt inmumsandes min foda och lamna bade synliga och underfotternakansliga knackebrod spar efter mig fran koket till soffan och divanen. Att fa sitta dar i halvmorkret, smula ned golvet och soffan ytterliggare och titta pa den lysande, skimmrande och uppkladda julgranen - det ar dar jag vill vara. Ngra timmar senare kommer resten av slakten indrallande och vi slar oss snart till bords och hugger in pa kottbullar, janssons frestelse, sill & potatis, lax & romsas (mkt romsas for min del, blir knappt ngt kvar till lillebror), mammas helt otroligt goda vita knackebrod och inte minst koldolmar! Yeas, du laste ratt, ar makta imponerad hur jag forra aret lyckades putta in dem mellan julskinkan och brysselkalen till forman for en totaldissning av prinskorven - REVOLUTION!!  Och visst blev det succe! Jadu mamsen, ngt annat kan du da inte pasta... 

En stund senare sitter vi alla utpomsade i soffan i vardagsrummet. Eftermiddagen och kvallen loper forbi. Vi pratar och fnissar om umgas. Jag far for femtiofjarde ganger hora berattelsen om Brita och vattenslangen (utspelades for 14,4 ar sedan och detaljerna lyckas pa ngt spanndande och mystiskt satt bli mer och mer dramatiska for varje gang historien berattas - jag var envisare, alla andra blev blotare, och jag var i kontroll av vattenslangen langre) och dylikt. Jag njuter. Njuter och inser hur mycket jag tycker om de dar manniskorna. Sittandes har pa Global Gossip kan jag inte minnas senaste gangen jag blev kallad Bippa. Trodde aldrig att jag skulle komma att sakna det, men tjii fick jag.

Julnojjan som sedvanligen brukar anlanda i slutet av oktober har fortfarande inte anlant. Annorlunda. Men jag ar egentligen inte forvanad. Har forlikat mig med tanken om att inte ha nagon jul i ar, det var ett beslut jag tog for ett halvar sedan. Och jag ar glad att jag tog det. Jag ar har, och jag upplever handelser, natur och manniskor som jag aldrig annars skulle fa gora. Jag firar dubbel jul nasta ar istallet.

I tisdags nar jag jobbade pa O'Malley's kom den for forsta gangen. Aven om det inte var sa allvarligt, och den bara kom en stund - sa var den anda dar for ngra minuter. Aldrig kannt av den tidigare. Jag drar mig for att kalla det hemlangtan, men det var en saknad efter nagot. Nichola och jag pratade om julen. Hon berattade att den har skulle bli hennes andra hemifran, hur jobbigt den forra varit och hur mycket hon saknade sin familj. Vi pratade om att vara langt borta ifran de som egentligen betyder nagot for en.

En stund senare restockade jag fridges med flaskor. Jag holl tva 6-pack Crown Lager i handen. Forsta flaskan pa hyllan, andra... 3e, 4e, 5e, 6e... slanga cardboarden och oppna nasta pack.... 7e, 8e, 9e, 10e, 11e... en flaska kvar. Men ingen plats kvar pa hyllan. One bottle of Crown that couldn't fit in on the shelf. Patetisk som jag ar kunde jag inte sluta stirra pa den dar sista ensamma flaskan jag nu holl i handen. Likheten slog emot mig. Jag kande att det var jag. The one that didn't fit in.

En stund senare kandes det battre. Nichola har varit ett uppskattat stod. I manga handelser pa sista tiden. I vissa stunder har hon fatt mig att onska att jag aven hade en storasyster. Kanske ar det vad goda vanner ar. De syskon som nagon glomde bort att ge oss.

Och jag forstar inte hur Australiensarna tanker. Ar inte ens saker pa om de gor det overhuvudtaget! Ingen sno! Hur kan de mojligtvis fira jul utan sno! Tank pa tomten! Hur ska han klara sig? Hur ska alla renarna kunna dra tomtens slade till alla husen nar det inte finns ngn sno? Hur far alla barnen sina paket egentligen? Surfar tomten till Australien eller? Dras sladen av delfiner? Nää jag blir upprord. Australiensarna ar ett tokigt folk. Inte konstigt att de kickades ut i attondelsfinalen...