What a differens a day made
Min dag har varit händelserik.
Att få övningsköra är verkligen ofattbart skoj. Vistelse bakom ratten har en exalterande inverkan på småflickor som mig. Det konstiga är att det går ganska bra att köra ändå, enligt mig till och med väldigt bra. Det är inte realistiskt. Misstänker att jag bara haft tur hittills. Går och väntar på att den när som helst ska försvinna, och jag kommer att inse hur värdelös jag egentligen är på att köra.
Men det längtas efter körkort. Sug och motivation do exist.
Jobbade min sista dag idag. Trodde att det skulle kännas värre än vad det gjorde. Trodde att jag skulle bli ledsen. Visserligen kände jag mig lite sorgsen och vemodig, men någonstans, långt djupt där inne, så att det går att lista ut om man har en blå liten plastspade och någonting att ösa i, så kändes det någonting annat också. Jag kände mig klar, färdig.
Like they say in the movies: I felt ready to move on.
Det var en bra avslutnings dag, tror inte den hade kunnat vara bättre. Satt hela dagen ute i matsalen och hade hand om en teckningstävling för barnen. Det var lycka! Det är inte klokt, de är så himla gulliga! Många av dem iaf. Skillnaden mellan olika barn märks. Vissa har taskiga föräldrar, taskiga därför att de aldrig sagt ifrån och vågat vara hårda emot ungar. Barn behöver sånt. Det värsta du kan göra emot ett barn är verkligen att skämma bort det. Föräldrar som inte vågar säga ifrån får odrägliga ungar. Och nog fick jag förmånen att stöta på även denna kategori idag. Men de är som tur en minoritet.
Det finns ÄNGLAR. Barn som du blir helt upp över öronen kär i. De är små stjärnskott, och det enda du vill göra är att adoptera dem, eller alternativt kidnappa dom med dig hem när inte föräldrarna ser på.
Idag hade jag lyckan att få träffa på en av dessa - Jonathan. Han målade teckning efter teckning, och när han inte målade ville han sitta nära och titta på när jag målade. Han berättade och jag lyssnade. Jag berättade och han lyssnade. Vi pratade och pratade. När han skulle gå fick jag hans favorit pokémon med hans namn på. Han sa att jag fick den så "att jag kunde tänka på honom ibland, så att jag inte glömde bort honom."
Bussen ifrån jobbet var sen. Och när den väl kom, rågat försenad var den fullsmockad. Riktigt mycket folk. Slog mig ned bakom en man i uppskattningsvis 50års-åldern. Han hade tweed-kostym och såg trevlig ut. Vi började prata. Wow. Denne man var inte vem som helst. Han var opera diregent. Hur vanligt yrke är det egentligen? Vad är sannolikheten att den man sätter sig bredvid på bussen är det??
Han hade jobbat på operan i Stockholm i 20 år och bott på alla platser jag kunde föreställa mig, bla.a. Egypten, Hong Kong och i USA. Nyfiken i en strut som jag är, frågade jag vart i USA han bott. Han satt tyst en stund, sedan sa han lite förläget, att han inte kunde komma på ngn stad han inte bott i. Wow igen. Dessutom hade han bott i Australien i 8 år. Bland annat i Sydney, Melbourne, Adelaide, Brisbane och Perth. För ni som inte är så insatta, är de det 5 största städerna i Australien. Man skulle kanske även kunna säga att det är de 5 enda städerna...
Vi pratade hela vägen hem. Vi pratade om honom och vi pratade om mig. Samtalet fortlöpte. I slutändan hade vi pratat om allt. Han motiverade mig och inspirerade mig. Inspirerade mig att leva mitt liv och alla möjligheter som faktiskt finns. Om ni också hade träffat Honom, är jag säker på att han hade påverkat er likadant. Han är helt enkelt en sån person.
En sån som påverkar andra.
Har just vart ute och sprungit. Blev inte så långt. Har inte riktigt mitt vanliga go för att träna.
Ska prova ringa Elin snart igen.
Om ngn förresten är sugen på att få en live-rapport ifrån Idol audition i Falun, så är det bara att plingeliplinga imorgon bitti. Ska med och Coacha Elvis Sönne.... oj. flåt. Menade Eric Sönnert. Han kommer och hämtar mig 05:10. Vem behöver skönhetssömn??
Packningslista inför morgondagen:
- termos med oboy
- Digitalkamera inkl. xtra batterier (dokumentation utlovas)
- frukost
- LOKA hallon/grapefrukt
- RISK, kommer enligt planeringen vara där strax innan 6 och själva audition börjar inte förrän 9:00. Måste ha ngt att sysselsätta oss i kön ju, Sönnta ska ta med bort och stolar...
Jonathan, du gjorde mig jätte glad idag. Du fick mig att le. Jag har stoppat ditt pokémon kort i min plånbok. Det kommer att ligga kvar där ett tag.
Att få övningsköra är verkligen ofattbart skoj. Vistelse bakom ratten har en exalterande inverkan på småflickor som mig. Det konstiga är att det går ganska bra att köra ändå, enligt mig till och med väldigt bra. Det är inte realistiskt. Misstänker att jag bara haft tur hittills. Går och väntar på att den när som helst ska försvinna, och jag kommer att inse hur värdelös jag egentligen är på att köra.
Men det längtas efter körkort. Sug och motivation do exist.
Jobbade min sista dag idag. Trodde att det skulle kännas värre än vad det gjorde. Trodde att jag skulle bli ledsen. Visserligen kände jag mig lite sorgsen och vemodig, men någonstans, långt djupt där inne, så att det går att lista ut om man har en blå liten plastspade och någonting att ösa i, så kändes det någonting annat också. Jag kände mig klar, färdig.
Like they say in the movies: I felt ready to move on.
Det var en bra avslutnings dag, tror inte den hade kunnat vara bättre. Satt hela dagen ute i matsalen och hade hand om en teckningstävling för barnen. Det var lycka! Det är inte klokt, de är så himla gulliga! Många av dem iaf. Skillnaden mellan olika barn märks. Vissa har taskiga föräldrar, taskiga därför att de aldrig sagt ifrån och vågat vara hårda emot ungar. Barn behöver sånt. Det värsta du kan göra emot ett barn är verkligen att skämma bort det. Föräldrar som inte vågar säga ifrån får odrägliga ungar. Och nog fick jag förmånen att stöta på även denna kategori idag. Men de är som tur en minoritet.
Det finns ÄNGLAR. Barn som du blir helt upp över öronen kär i. De är små stjärnskott, och det enda du vill göra är att adoptera dem, eller alternativt kidnappa dom med dig hem när inte föräldrarna ser på.
Idag hade jag lyckan att få träffa på en av dessa - Jonathan. Han målade teckning efter teckning, och när han inte målade ville han sitta nära och titta på när jag målade. Han berättade och jag lyssnade. Jag berättade och han lyssnade. Vi pratade och pratade. När han skulle gå fick jag hans favorit pokémon med hans namn på. Han sa att jag fick den så "att jag kunde tänka på honom ibland, så att jag inte glömde bort honom."
Bussen ifrån jobbet var sen. Och när den väl kom, rågat försenad var den fullsmockad. Riktigt mycket folk. Slog mig ned bakom en man i uppskattningsvis 50års-åldern. Han hade tweed-kostym och såg trevlig ut. Vi började prata. Wow. Denne man var inte vem som helst. Han var opera diregent. Hur vanligt yrke är det egentligen? Vad är sannolikheten att den man sätter sig bredvid på bussen är det??
Han hade jobbat på operan i Stockholm i 20 år och bott på alla platser jag kunde föreställa mig, bla.a. Egypten, Hong Kong och i USA. Nyfiken i en strut som jag är, frågade jag vart i USA han bott. Han satt tyst en stund, sedan sa han lite förläget, att han inte kunde komma på ngn stad han inte bott i. Wow igen. Dessutom hade han bott i Australien i 8 år. Bland annat i Sydney, Melbourne, Adelaide, Brisbane och Perth. För ni som inte är så insatta, är de det 5 största städerna i Australien. Man skulle kanske även kunna säga att det är de 5 enda städerna...
Vi pratade hela vägen hem. Vi pratade om honom och vi pratade om mig. Samtalet fortlöpte. I slutändan hade vi pratat om allt. Han motiverade mig och inspirerade mig. Inspirerade mig att leva mitt liv och alla möjligheter som faktiskt finns. Om ni också hade träffat Honom, är jag säker på att han hade påverkat er likadant. Han är helt enkelt en sån person.
En sån som påverkar andra.
Har just vart ute och sprungit. Blev inte så långt. Har inte riktigt mitt vanliga go för att träna.
Ska prova ringa Elin snart igen.
Om ngn förresten är sugen på att få en live-rapport ifrån Idol audition i Falun, så är det bara att plingeliplinga imorgon bitti. Ska med och Coacha Elvis Sönne.... oj. flåt. Menade Eric Sönnert. Han kommer och hämtar mig 05:10. Vem behöver skönhetssömn??
Packningslista inför morgondagen:
- termos med oboy
- Digitalkamera inkl. xtra batterier (dokumentation utlovas)
- frukost
- LOKA hallon/grapefrukt
- RISK, kommer enligt planeringen vara där strax innan 6 och själva audition börjar inte förrän 9:00. Måste ha ngt att sysselsätta oss i kön ju, Sönnta ska ta med bort och stolar...
Jonathan, du gjorde mig jätte glad idag. Du fick mig att le. Jag har stoppat ditt pokémon kort i min plånbok. Det kommer att ligga kvar där ett tag.
Tjej+poker+kväll
Okej, Tobbis och Päris. Vet ju numera varför vi tjejer aldrig får vara med på det som ni hävdar är kill-pokerkvällar där ni ska snacka killsnack ivrigt hävdar att tjejers närvaro bara skulle sabba allt. Har ju insett hur det egentligen ligger till. Men vet ni vad? Vi tjejer kan faktiskt också spela poker och ha egna pokerkvällar.
Nuså Stini, nu är det dags, äntligen publiceras dessa bilder. Denna blogg kan stolt presentera sig som att vara den enda som offentliggör dessa heta bildbevis:
Karro och Stini posar. Det började bra. Visst ser vi seriösa ut?!
Hobbit bara vinner och vinner. Pine förlorar alla sina marker.
Stini "checkar på" och passar på att föreviga ett förskönat uttryck på kort. Flummet brakar lös.
Hobbit och Stini och tandtroll. Det gör inget tjejer, det är insidan som räknas.
Guess who's behind those hazel eyes. Posar med vinnande, slående, genuin hand.
Hmm.... jaaa..... Stini igen, så fotokenik, så kameran fullkomligt älskar henne!
Goo-sees nästa tjejen! you would nail them.
Hrumpf. Något mer sansade. Hobbit och Stini i final. Båda vann på walk-over.
Tintin spelade superdupermegagigabra, men hade otur. Överväger att meditiera en stund innan min snart stundande revansch. Eventuellt även kommande bildbevis.
Nuså Stini, nu är det dags, äntligen publiceras dessa bilder. Denna blogg kan stolt presentera sig som att vara den enda som offentliggör dessa heta bildbevis:
Karro och Stini posar. Det började bra. Visst ser vi seriösa ut?!
Hobbit bara vinner och vinner. Pine förlorar alla sina marker.
Stini "checkar på" och passar på att föreviga ett förskönat uttryck på kort. Flummet brakar lös.
Hobbit och Stini och tandtroll. Det gör inget tjejer, det är insidan som räknas.
Guess who's behind those hazel eyes. Posar med vinnande, slående, genuin hand.
Hmm.... jaaa..... Stini igen, så fotokenik, så kameran fullkomligt älskar henne!
Goo-sees nästa tjejen! you would nail them.
Hrumpf. Något mer sansade. Hobbit och Stini i final. Båda vann på walk-over.
Tintin spelade superdupermegagigabra, men hade otur. Överväger att meditiera en stund innan min snart stundande revansch. Eventuellt även kommande bildbevis.
.
Mr. Right och Andar i tekannor
Inatt drömdes det att jag och Anna var ute och cyklade i regnet. Det regnade massor.
Anna sa att hon hade hittat en kille åt mig, en perfekt kille för mig.
Han var tvilling och spelade i Milan.
Jag fnissade lite och protesterade, att nu var hon väl allt bra tokig, hur skulle jag komma i kontakt med en elit fotbollsspelare, och som dessuom var perfekt?!
Men Anna förklarade då att hon var kompis med hans kompisar och att hon skulle på en fest, som han också skulle på, och som jag nu visst också skulle på.
Anna sa att han var perfekt för mig, för Han tyckte om att spela spel och fika precis som Jag.
Projektarbetet skulle visst vara klart imorgon. Vissa missförstånd är värre än andra. Speciellt när vissa lärare har haft sämre dagar än andra.
Men men, har lugnat ner mig ifrån chocken nu. Har 16,5 timmar på mig tills rapporten ska vara inlämnad. Har aldrig kombinerat Red-Bull och koffeintabletter förut, och någongång måste ju vara första gången.
Ibland saknar jag. Inte så att det gör ont, utan mer så att det ingjuter en med tomhet. Jag känner ingenting. Vet inte om jag hellre kanske skulle föredra att det gjorde ont. Att det bara kändes någonting, vad som helst. Det skulle kanske vara skönare.
Ibland ropar du efter någon, för att du vill visa att du finns där.
Den vänder sig om, men märker inte att det var du som ropade.
Om det inom de närmaste 15 sekunderna skulle ploppa ut en ande ur min tekanna och säga att jag fick önska mig vad jag ville, och den skulle se till att min önskan gick i uppfyllelse. Då skulle jag önska att jag kunde påverka de där människorna lika mycket som de påverkar mig. Jag skulle önska att de skulle tänka på mig ibland och kanske sakna mig ibland, eftersom jag tänker på dem mer eller mindre hela tiden och saknar dem ganska ofta. Även om det är sånt som jag helst inte erkänna för mig själv. Jag vägrar svälja min stolthet och riskera att mitt andra jag får möjligheten till att stampa på mig. Trampa på mig och sedan passa på att dansa lite när jag ändå ligger ned. Mitt anda jag tycker om att dansa salsa med sylvassa latino-klackar.
Over and out.
Holger du är en ängel. Maria du är min idol.
Anna sa att hon hade hittat en kille åt mig, en perfekt kille för mig.
Han var tvilling och spelade i Milan.
Jag fnissade lite och protesterade, att nu var hon väl allt bra tokig, hur skulle jag komma i kontakt med en elit fotbollsspelare, och som dessuom var perfekt?!
Men Anna förklarade då att hon var kompis med hans kompisar och att hon skulle på en fest, som han också skulle på, och som jag nu visst också skulle på.
Anna sa att han var perfekt för mig, för Han tyckte om att spela spel och fika precis som Jag.
Projektarbetet skulle visst vara klart imorgon. Vissa missförstånd är värre än andra. Speciellt när vissa lärare har haft sämre dagar än andra.
Men men, har lugnat ner mig ifrån chocken nu. Har 16,5 timmar på mig tills rapporten ska vara inlämnad. Har aldrig kombinerat Red-Bull och koffeintabletter förut, och någongång måste ju vara första gången.
Ibland saknar jag. Inte så att det gör ont, utan mer så att det ingjuter en med tomhet. Jag känner ingenting. Vet inte om jag hellre kanske skulle föredra att det gjorde ont. Att det bara kändes någonting, vad som helst. Det skulle kanske vara skönare.
Ibland ropar du efter någon, för att du vill visa att du finns där.
Den vänder sig om, men märker inte att det var du som ropade.
Om det inom de närmaste 15 sekunderna skulle ploppa ut en ande ur min tekanna och säga att jag fick önska mig vad jag ville, och den skulle se till att min önskan gick i uppfyllelse. Då skulle jag önska att jag kunde påverka de där människorna lika mycket som de påverkar mig. Jag skulle önska att de skulle tänka på mig ibland och kanske sakna mig ibland, eftersom jag tänker på dem mer eller mindre hela tiden och saknar dem ganska ofta. Även om det är sånt som jag helst inte erkänna för mig själv. Jag vägrar svälja min stolthet och riskera att mitt andra jag får möjligheten till att stampa på mig. Trampa på mig och sedan passa på att dansa lite när jag ändå ligger ned. Mitt anda jag tycker om att dansa salsa med sylvassa latino-klackar.
Over and out.
Holger du är en ängel. Maria du är min idol.
En bild säger mer än piimiljoner ord
Finns det något mer att säga?
3 x endorfiner
Britas slutsatser ifrån matlagning:
Brita har just vart ute och ruschat och finner sig innehålla en ovanligt hög halt av endorfiner.
Nanis is still gone on vacation, so she had to kräla för sin bror för att få låna mp3.
Jag tycker inte om att kräla för folk, men ibland finns verkligen inga bättre alternativ att tillgå.
Och slutligen, efter en tids kräl och övertalning brukar jag få min vilja igenom. Ibland ger han med sig ganska lättvindigt. Andra gånger kan det kanske ha vart så att jag tvingats ta till hårdare metoder. Det kan kanske eventuellt ha vart så att jag hotat att dra in hans julklappar i år, eller kanske stryka honom ur mitt testamente...
Wiiiieeee, damdabedidamdobidoooo, för favorit-Patric har skaffat bloggelibloggis, trallallalaaaallaaaa...
Lycka är precis som grädde.
Det går inte att vispa den åt någon annan,
utan att det skvätter lite på dig själv.
Det går inte att vispa den åt någon annan,
utan att det skvätter lite på dig själv.
Brita har just vart ute och ruschat och finner sig innehålla en ovanligt hög halt av endorfiner.
Nanis is still gone on vacation, so she had to kräla för sin bror för att få låna mp3.
Jag tycker inte om att kräla för folk, men ibland finns verkligen inga bättre alternativ att tillgå.
Och slutligen, efter en tids kräl och övertalning brukar jag få min vilja igenom. Ibland ger han med sig ganska lättvindigt. Andra gånger kan det kanske ha vart så att jag tvingats ta till hårdare metoder. Det kan kanske eventuellt ha vart så att jag hotat att dra in hans julklappar i år, eller kanske stryka honom ur mitt testamente...
Wiiiieeee, damdabedidamdobidoooo, för favorit-Patric har skaffat bloggelibloggis, trallallalaaaallaaaa...
Jag och Hobbit
I tisdags donade jag och Hobbit med håret. Först bar det av emot Ica, shopping stod på schemat. Det gick fort, vi hade ovanligt lätt att bestämma oss. Det var den gratis medföljande applicatorn som orsakade detta ofattbart beslutsamma agerande. Men det gick över förväntan måste jag erkänna. Högt över alla förväntningar man nånsin kan ha haft möjligheten till att skapa sig om man ska lägga i slingor tillsammans med mig.
Hobbit är snäll och rolig. Och tuff.
Hobbit, du är vårens stammis på inne-listan.
Such a lazy day. Yeah. Strosar fortfarande kring i pyjamas. Har hittills idag hunnit med att
- gå igenom induktionsbevis
- smutta 6,5 koppar Orange Jaïpur.
- Pratat med Håkan
- lära mig hantera minorer och transponent till 3x3 matriser
- laga svamp- & kräftsjärtssoppa
- dricka 160 cl Vichy Nouveau mango/papaya
- gjort dagens och gårdagens sudoku
- Pratat med Morrie och Joni.
- spelat på min fina röda gitarr.
<-- klicka! det går att avnjuta fler cm2 av denna förförande syn.
Left on my to-do-list (fri översättning):
- Göra klart biologi lab.
- Försöka svettandes orka kämpa för att motivera mig att öppna kemi boken.
- Gå ut och springa
- Smutta te framför tvn.
Kommentar: Jaa, intressant att veta förstår jag. Appropå att det inte regnar liksom...
Sammanfattning: Yeah, har haft och planerar fortsätta ha en avkopplande, soft-dag.
Hobbit är snäll och rolig. Och tuff.
Hobbit, du är vårens stammis på inne-listan.
Such a lazy day. Yeah. Strosar fortfarande kring i pyjamas. Har hittills idag hunnit med att
- gå igenom induktionsbevis
- smutta 6,5 koppar Orange Jaïpur.
- Pratat med Håkan
- lära mig hantera minorer och transponent till 3x3 matriser
- laga svamp- & kräftsjärtssoppa
- dricka 160 cl Vichy Nouveau mango/papaya
- gjort dagens och gårdagens sudoku
- Pratat med Morrie och Joni.
- spelat på min fina röda gitarr.
<-- klicka! det går att avnjuta fler cm2 av denna förförande syn.Left on my to-do-list (fri översättning):
- Göra klart biologi lab.
- Försöka svettandes orka kämpa för att motivera mig att öppna kemi boken.
- Gå ut och springa
- Smutta te framför tvn.
Kommentar: Jaa, intressant att veta förstår jag. Appropå att det inte regnar liksom...
Sammanfattning: Yeah, har haft och planerar fortsätta ha en avkopplande, soft-dag.
Sno stilen av Jabi
Morgondagens stora stilikon. obs! lägg märke till den fräsiga märkes-huvudbonaden.
Mornings with Morrie and Joni
Jag är en morgon människa.
Morgonen är verkligen den bästa stunden på dygnet. Speciellt när man har sovmorgon.
Att vakna utvilad, men inte behöva kliva upp ur sängen - heaven.
Du vaknar av att solen kysser ditt ansikte. Du tassar över till fönstret och tvingas kisa emot det ljusa bländande landskapet utanför. Du öppnar fönstret på glänt och tassar försiktigt tillbaka till ditt fullkomliga paradis under det värmande puffiga täcket. Dina tankar tillåts ströva fritt. De vandrar ifrån igår, till imorgon, till framtiden, men slutligen landar de ändå i nuet. De smeker ömt tidsintervallet i presens. De flirtar och smickrar dit existensiella nu. I dessa stunder, tycks livet som underbarast. Alla problem tycks utom räckhåll, deras distansiella förhållanden är så betydande att du väljer att inte längre märker av dem. Du vill bara leva här och nu. Du vill bara få ligga kvar under täcket, känna värmen emot din hud och låta solen kyssa ditt ansikte.
En stund senare tassar du ner i hallen. Smyger i ett par tofflor och myser in dig i en filt. Tassningståget går vidare ut genom dörren, genom en allé av glimtande sprakande vita kristallvakter, som ställt upp sig utefter din plattgång, för att gnistra i dina ögon när du fokuserar mot postlådan och morgontidningen.
Väl inne i värmen sitter du vid köksbordet och smuttar eftertänksamt på ditt te. Frukosten äts sakta i takt med att du lungt bläddrar igenom tidningen. Väl framme vid sudokun är det dags för kopp Rooibos-te nr.2. Solen lyser in genom fönstret och försäkrar dig om att idag, den här dagen, det kommer bli en dag att komma ihåg.
Om inte av ditt minne. Så i alla fall av ditt leende.
Dessutom är jag som förnuftigast på morgonen. Ju senare dagen flyter, desto längre åt andra hållet strävar mitt sinne. Framåt kvällningen är jag galen.
Troligen är det där orsaken gömmer sig, orsaken till att jag är morgonmänniska.
Någon ville vara snäll och låta mig njuta av min förnuftiga tid så länge som möjligt.
Morgonen är verkligen den bästa stunden på dygnet. Speciellt när man har sovmorgon.
Att vakna utvilad, men inte behöva kliva upp ur sängen - heaven.
Du vaknar av att solen kysser ditt ansikte. Du tassar över till fönstret och tvingas kisa emot det ljusa bländande landskapet utanför. Du öppnar fönstret på glänt och tassar försiktigt tillbaka till ditt fullkomliga paradis under det värmande puffiga täcket. Dina tankar tillåts ströva fritt. De vandrar ifrån igår, till imorgon, till framtiden, men slutligen landar de ändå i nuet. De smeker ömt tidsintervallet i presens. De flirtar och smickrar dit existensiella nu. I dessa stunder, tycks livet som underbarast. Alla problem tycks utom räckhåll, deras distansiella förhållanden är så betydande att du väljer att inte längre märker av dem. Du vill bara leva här och nu. Du vill bara få ligga kvar under täcket, känna värmen emot din hud och låta solen kyssa ditt ansikte.
En stund senare tassar du ner i hallen. Smyger i ett par tofflor och myser in dig i en filt. Tassningståget går vidare ut genom dörren, genom en allé av glimtande sprakande vita kristallvakter, som ställt upp sig utefter din plattgång, för att gnistra i dina ögon när du fokuserar mot postlådan och morgontidningen.
Väl inne i värmen sitter du vid köksbordet och smuttar eftertänksamt på ditt te. Frukosten äts sakta i takt med att du lungt bläddrar igenom tidningen. Väl framme vid sudokun är det dags för kopp Rooibos-te nr.2. Solen lyser in genom fönstret och försäkrar dig om att idag, den här dagen, det kommer bli en dag att komma ihåg.
Om inte av ditt minne. Så i alla fall av ditt leende.
Dessutom är jag som förnuftigast på morgonen. Ju senare dagen flyter, desto längre åt andra hållet strävar mitt sinne. Framåt kvällningen är jag galen.
Troligen är det där orsaken gömmer sig, orsaken till att jag är morgonmänniska.
Någon ville vara snäll och låta mig njuta av min förnuftiga tid så länge som möjligt.
Den här morgonen har jag lyssnat på Joni. Hon berättade för mig om moln och om kärlek. Ibland känns hon gammalmodig, men nu känns hon bara klok. Klok och erfaren. Ibland behöver man umgås med sånna människor. Människor som kan krama om en och säga att det är okej att vara liten, och att saker kommer att ordna sig ändå. Att världen är stor och att jag bara är människa.
Bows and flows of angel hair and ice cream castles in the air
and feather canyons everywhere, I've looked at clouds that way.
But now they only block the sun, they rain and they snow on everyone.
So many things I would have done but clouds got in my way.
Moons and Junes and ferris wheels, the dizzy dancing way that you feel
as every fairy tale comes real; I've looked at love that way.
But now it's just another show. And you leave them laughing when you go
and if you care, don't let them know, don't give yourself away.
I've looked at love from both sides now,
from give and take, and still somehow
it's love's illusions that I recall.
I really don't know love at all.
Apropå det här med kärlek. Jaa, det är väl ganska inne nu. Trendigt.
Jag har pratat ganska mycket med Håkan och Morrie om det där. Och jag börjar nog förstå ett och annat om kärleken. Bland annat att den inte är till för mig just nu. För tillfället tror jag att väljer att snurra mina pekfingrar kring varandra uppe i luften. Be om ett byte. Jag föredrar att få kliva av planen och sitta på bänken en stund. Ni behöver inte byta in mig på ett tag. Jag är trött på att spela. Jag behöver vila en stund.
Jag har en väldigt klok vän. Han fungerar ibland som ett parallellt jag. Han har kloka funderingar och är underbar med att komma med råd och tips och värderingar och lärdomar.
Han har gjort en levnadsguide åt mig;
- Ibland är maten "god".
- Du "känner" för mycket.
- Bli nunna.
- Bli sårad.
- Gå på soltorgsfesterna.
- Fuck you.
Denna vän är ovärdelig.
Aptitretare från det italienska köket
En sak är fastställd: Mat-Tina har fått konkurrens!
Den nya revolutionären köket, han vars namn snart kommer att vara på allas läppar,
vars recept kommer att förgylla allas kylskåp, vars autograf kommer att
pryda var mage - stjärnkocken Patric.
Vi vakar sömnlösa om nätterna, sitter rastlösa om dagarna, väntandes med spänning på den kokbok vi snart hoppas kunna tillgå i bokhandeln.
Men. Förtrösta icke. Redan idag har jag fått en personlig förhandsvisning, och ett smakprov på vad det italienska köket och dess nya stjärnkock har att erbjuda!
Recept:
Tack Patric. Du är och förblir med stolthet min spinning-kompis och glädjeskvättare över mina dagar.
Den nya revolutionären köket, han vars namn snart kommer att vara på allas läppar,
vars recept kommer att förgylla allas kylskåp, vars autograf kommer att
pryda var mage - stjärnkocken Patric.
Vi vakar sömnlösa om nätterna, sitter rastlösa om dagarna, väntandes med spänning på den kokbok vi snart hoppas kunna tillgå i bokhandeln.
Men. Förtrösta icke. Redan idag har jag fått en personlig förhandsvisning, och ett smakprov på vad det italienska köket och dess nya stjärnkock har att erbjuda!
Recept:
Patrics frukost alá speciale
Tag vaniljglass som stått ute lagom mycket länge,
sådär så att en är mysigt smällt och lagomt mjuk.
Sedan tillsätter man försiktigt och delikat kolasås,
Obs! notera att den hälls över i en expanderande cirkel, med start ifrån centrum.
Sedan häller man med allt vad entropi står för strössel över hela smeten.
Då har man lyckats med en Patrics alá speciale - en nyttig och näringsrik frukost.
En bra start på dagen för hela familjen!
Om inte bra för kroppen - så otroligt bra för själen!
Och vad skulle man vara utan den? ett tomt skal?
Det är inte skalet man vill åt, det är nöten innuti...
sådär så att en är mysigt smällt och lagomt mjuk.
Sedan tillsätter man försiktigt och delikat kolasås,
Obs! notera att den hälls över i en expanderande cirkel, med start ifrån centrum.
Sedan häller man med allt vad entropi står för strössel över hela smeten.
Då har man lyckats med en Patrics alá speciale - en nyttig och näringsrik frukost.
En bra start på dagen för hela familjen!
Om inte bra för kroppen - så otroligt bra för själen!
Och vad skulle man vara utan den? ett tomt skal?
Det är inte skalet man vill åt, det är nöten innuti...
Tack Patric. Du är och förblir med stolthet min spinning-kompis och glädjeskvättare över mina dagar.