Brita

Jo Elin, Brita är visst en vinter-människa.
Jag myser av snön, jag kokar egen glögg, jag njuter av den enfärgade utsikten utanför mitt fönster. Utsikten som reflekterar alla våglängder.
Bara för att man föredrar att njuta av snön/kylan/kristallerna från insidan av fönstret, sittandes i soffan inkrupen i en tjock filt, smuttandes på en het kopp rooiboste, betyder inte det att man inte tycker om vintern.
Man prioriterar bara att njuta av den ur en annan dimensionsmängd.

Dessutom tycker jag om att skotta snö. Särskilt när ett stycke Granne och två stycke Granne har skottat alldeles innan mig, och jag skottar dubbelt så breda gångar som de gjort.

Lycka? Ja, jag är ganska lättroad.




Vacker snö!!
Dessutom tycker Brita om lyktstolpar.

När jag har blivit stor och bor i min takvåning på Manhattan, takvåningen med panorama fönster,
ska jag ha en lyktstolpe utanför min port. Det är en gammal lyktstolpe med sådana där kringelikrokiga strukturer slingrandes upp runt metallen. Ljuset som faller på asfalten är milt och varmt. Snöflingor dimper ned genom den stämningsproppade omgivningen. Är fascinerad över deras inverkan. De trollar bort år, för mig ett dussin. Man förvandlas till en flicka i förstora skor. Hon som inte kan hindra den plötsliga lycka som börjar bubbla nere i magen, för att sedan komma krypandes upp genom halsen. Hon som inte bryr sig om de avlägsna förvånade minerna. Hon som skrattandes inte kan få nog av att försöka fånga snöflingor i munnen.

Jag drömmer om att fira jul där. Få uppleva med alla mina sinnen, de kulisser man bara ser i filmerna. Strosa de små mysiga gränderna från början till slut. En barnkör påbylsad med stickade halsdukar, mössor och tumvantar står och sjunger carols. Vi åker skridskor. Eller jaa, du försöker lära mig att åka. Skridskor på de banorna som finns i centrala New York. De där med granar, julpynt, ljusslingor och lyktstolpar. Jag håller i en hand. En hand värmd av en vante med ett annat mönster än med min. De två mönsterna matchar varandra. Det snöar mjukt och överallt är det människor.


Där är min framtida våning, mitt framtida hem.
Jag sa att George funderar på att flytta, och du sa att du flyttar in.
Du och jag, grannar. Jag kommer att kunna låna ägg av dig, när jag ska baka muffins men har glömt att handla. Ibland bjuder jag dig kanske till och med på frukost. Ibland när jag har en av mina snälla-dagar.

Vem vet, jag kanske köper hem kaviar.