Lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.
Hey, such a day.
Tisdagskvällen var perfekt. Hade för trevligt.
Bakgrundshistoria: Jag tycker om spinning, massor. Det är träning som du inte behöver vara motiverad av för att genomföra - du har en instruktör som motiverar dig. Det är träning du inte behöver anstränga dig för att bli trött utav, även om du går inför att köra ett lungt pass, så resulterar det ändå i att du 1,141552511 x 10-4 år senare ändå anser dig ha utfört en bragd när du lyckats ta dig ned för trapporna från spinninglokalen. Dessutom är spinning träning som man blir svettig utav. Jag finner det ytterst obehagligt att transpirera när jag inte känner för det. Men när man tränar, då känner jag för det. Och att svettas när man får svettas, när man vill svettas - ooooh cleeeaansing, almost like snow shoveling!
Hursomhelst, hur fantiskt spinning än är, och hur sugen du själv just nu är på att masa dig till ett spinningpass (jaa, kan inte annat än utgå ifrån att mina slående såväl sak- som värdeargument kört ända in kaklet*), måste jag tyvärr erkänna att det är lite dåligt på sällskapsfronten. Jag är en ytterst sällskapssjuk och kompistokig Homo Sapiens Sapiens och föredrar att avnjuta ett spinningpass i goda vänners lag, och klassar mig själv som en social person, som faktiskt umgås mkt med andra människor.
En utvald hedrad klick bestående utav klasskamrater, parallell-klasskamrater, skåpis-grannar, donken-kompisar, x-klasskamrater, familjemedlemmar och bekanta (sammanlagt uppskattningsvis 70-85 personer) tillfrågas kontinuerligt om de har lust att förgylla sitt liv, producera xtra endorfiner, investera i sin framtid etc. genom att följa med mig på spinning. Men inte då. När det kommer till spinning får jag svettas ensam.
Händelsen i imperfekt: I Tisdags hände det. Dagen som skulle bli en dag att komma ihåg. I förra bloggandet skrev jag en lista på ting som ökar min produktion av endorfiner. En av dessa var "Bra saker som sker som jag aldrig i mina vildaste drömmar hade kunnat föreställa mig." I tisdags hände en av dessa saker. För första gången någonsin fick jag sällskap av fyra hurtbullar. Jag var lyrisk. Laddade hela eftermiddagen, den här gången, det här spinningpasset, den här tisdagen - jag var övertygad om att den skulle bli den bästa på länge (trots att det är en hög ribba att skutta över).
Sen föll allt. Min värld rasade samman. Skyskrapor mosades av jätteostkrokar som kom störtandes nedfrån ovan. Berg krossades och maldes ned till Nescafé-cappuchino pulver. Det som inte får hända, det som inte kan hända, det som aldrig händer, det som händer så mkt aldrig att det inte ens svenska akademin har ngt bra ord för... det händer. Spinningen var inställd.
Det kändes som en omöjlighet. Det hon sa, hon i kassan, hon den solarie-bruna, tuggummituggande tanten... hade jag verkligen uppfattat det korrekt? eller hade ljudvågorna ngnstans längs med v x t (bara för dig Gabbe, flåt Anders Hellström) interfererat med ngt annat, eller kanske sig själv, och förvillat sig längs vägen. Hade fysikens v = f x lambda slutat fungera intakt?? Jaa, vad som helst föll mig troligare än de ord mina smärtsmetade öron uppfattade. Spinninginstruktörer kan inte ställa in p.g. av sjukdom.
Spinninginstruktörer blir inte sjuka.
Tystnad. Chock. Ryckningar. Hysteri. Dregel.
Kvällen räddades tack vare mitt, Mimmis och Marits fantastiskt reflexmässiga agerande.
Vi var laddade och här skulle det minsann bli träning av. Vi drog med oss våra två medföljande pojkar, innehavandes f(x)' ** att säga till om.
Fredriks kommentar: "Jadå, det är lungt, jag är med på vad som helst så länge det inte är Friskis."
Moooaaahaha, he would soon find out.
Vi kom existensiellt fram till vårt slutmål.
Patrics kommentar: "NEJ. INTE EN CHANS. Jag gör det INTE. Näää, jag.... jag... jag går.... jag går INTE in DÄR. Då springer jag hellre genom centrum i bara kalsongerna! Kom igen Fredrik, inte in där... Fredrik, vi betalar in oss på gymmet istället, jag.... jag går INTE in där."
Fredrik har suttit tyst. Fredrik reser sig sakta upp. Fredriks kommentar: "Jag tänker göra det. Jag går in. Jag ska visa dom."
Eftertext: Passet vi gick på var aerobic. Det var fartfyllt, komplicerat och fantastiskt. Musiken var bra. Utsikten var underhållande. Inte lika svettigt som spinning, men alldeles genom jätte trevligt. En kväll i endorfinapornasstjärntecken. En kväll nästan som snöskottning.
*Citat av Elin.
** Om f(x) = 35 + 7! - 7 x pi
Det blev spinning igår istället. Patric vägrade prata med mig. Fredrik säger att jag har förbrukat fem dubbelt det sällskap han var meningen att bidra med på ett spinningpass. Så jag gick ensam som vanligt. Ny instruktör. Jonas L var namnet. Han hade bra ögon. Ögon som var glada, positiva och glimtiga. Han spelade U2 och jag svettades och jag har träningsvärk idag. What else can you ask for?
Grattis på namnsdagen, Gilbert. Jaa, visst känns det fint att vara vid liv en dag till.
Du har betalt din skuld för att klara dig.
Hur i hela världen skulle nån kunna sätta kedjor på en sån som dig?
Hur kan dom tro på evig kärlek, hur kan dom tro på den nu?
Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.
Satt och pratade med Lars, han sa: Jag skakar av all den här meningslöshet.
Jag tänkte att det går att tolka i dubbel bemärkelse.
Lars är lite lurig ibland. Men lurig på ett smart vis.
Sluta tänk, sluta tänk, sluta tänk. Gå på bokrea, skotta snö, diskutera yoghurt, "tänk Robbie" eller gör vad som helst. Vad som helst utom det.
Jag längtar efter helgen. Jag tänker ha en sån himlatokskönfantastiskspecialeditionlimitedfeatedhelg att det inte är klokt.
Antal dagar kvar till våren: 7
Antal dagar kvar till mitt liv börjar: 16
Tisdagskvällen var perfekt. Hade för trevligt.
Bakgrundshistoria: Jag tycker om spinning, massor. Det är träning som du inte behöver vara motiverad av för att genomföra - du har en instruktör som motiverar dig. Det är träning du inte behöver anstränga dig för att bli trött utav, även om du går inför att köra ett lungt pass, så resulterar det ändå i att du 1,141552511 x 10-4 år senare ändå anser dig ha utfört en bragd när du lyckats ta dig ned för trapporna från spinninglokalen. Dessutom är spinning träning som man blir svettig utav. Jag finner det ytterst obehagligt att transpirera när jag inte känner för det. Men när man tränar, då känner jag för det. Och att svettas när man får svettas, när man vill svettas - ooooh cleeeaansing, almost like snow shoveling!
Hursomhelst, hur fantiskt spinning än är, och hur sugen du själv just nu är på att masa dig till ett spinningpass (jaa, kan inte annat än utgå ifrån att mina slående såväl sak- som värdeargument kört ända in kaklet*), måste jag tyvärr erkänna att det är lite dåligt på sällskapsfronten. Jag är en ytterst sällskapssjuk och kompistokig Homo Sapiens Sapiens och föredrar att avnjuta ett spinningpass i goda vänners lag, och klassar mig själv som en social person, som faktiskt umgås mkt med andra människor.
En utvald hedrad klick bestående utav klasskamrater, parallell-klasskamrater, skåpis-grannar, donken-kompisar, x-klasskamrater, familjemedlemmar och bekanta (sammanlagt uppskattningsvis 70-85 personer) tillfrågas kontinuerligt om de har lust att förgylla sitt liv, producera xtra endorfiner, investera i sin framtid etc. genom att följa med mig på spinning. Men inte då. När det kommer till spinning får jag svettas ensam.
Händelsen i imperfekt: I Tisdags hände det. Dagen som skulle bli en dag att komma ihåg. I förra bloggandet skrev jag en lista på ting som ökar min produktion av endorfiner. En av dessa var "Bra saker som sker som jag aldrig i mina vildaste drömmar hade kunnat föreställa mig." I tisdags hände en av dessa saker. För första gången någonsin fick jag sällskap av fyra hurtbullar. Jag var lyrisk. Laddade hela eftermiddagen, den här gången, det här spinningpasset, den här tisdagen - jag var övertygad om att den skulle bli den bästa på länge (trots att det är en hög ribba att skutta över).
Sen föll allt. Min värld rasade samman. Skyskrapor mosades av jätteostkrokar som kom störtandes nedfrån ovan. Berg krossades och maldes ned till Nescafé-cappuchino pulver. Det som inte får hända, det som inte kan hända, det som aldrig händer, det som händer så mkt aldrig att det inte ens svenska akademin har ngt bra ord för... det händer. Spinningen var inställd.
Det kändes som en omöjlighet. Det hon sa, hon i kassan, hon den solarie-bruna, tuggummituggande tanten... hade jag verkligen uppfattat det korrekt? eller hade ljudvågorna ngnstans längs med v x t (bara för dig Gabbe, flåt Anders Hellström) interfererat med ngt annat, eller kanske sig själv, och förvillat sig längs vägen. Hade fysikens v = f x lambda slutat fungera intakt?? Jaa, vad som helst föll mig troligare än de ord mina smärtsmetade öron uppfattade. Spinninginstruktörer kan inte ställa in p.g. av sjukdom.
Spinninginstruktörer blir inte sjuka.
Tystnad. Chock. Ryckningar. Hysteri. Dregel.
Kvällen räddades tack vare mitt, Mimmis och Marits fantastiskt reflexmässiga agerande.
Vi var laddade och här skulle det minsann bli träning av. Vi drog med oss våra två medföljande pojkar, innehavandes f(x)' ** att säga till om.
Fredriks kommentar: "Jadå, det är lungt, jag är med på vad som helst så länge det inte är Friskis."
Moooaaahaha, he would soon find out.
Vi kom existensiellt fram till vårt slutmål.
Patrics kommentar: "NEJ. INTE EN CHANS. Jag gör det INTE. Näää, jag.... jag... jag går.... jag går INTE in DÄR. Då springer jag hellre genom centrum i bara kalsongerna! Kom igen Fredrik, inte in där... Fredrik, vi betalar in oss på gymmet istället, jag.... jag går INTE in där."
Fredrik har suttit tyst. Fredrik reser sig sakta upp. Fredriks kommentar: "Jag tänker göra det. Jag går in. Jag ska visa dom."
Eftertext: Passet vi gick på var aerobic. Det var fartfyllt, komplicerat och fantastiskt. Musiken var bra. Utsikten var underhållande. Inte lika svettigt som spinning, men alldeles genom jätte trevligt. En kväll i endorfinapornasstjärntecken. En kväll nästan som snöskottning.
*Citat av Elin.
** Om f(x) = 35 + 7! - 7 x pi
Det blev spinning igår istället. Patric vägrade prata med mig. Fredrik säger att jag har förbrukat fem dubbelt det sällskap han var meningen att bidra med på ett spinningpass. Så jag gick ensam som vanligt. Ny instruktör. Jonas L var namnet. Han hade bra ögon. Ögon som var glada, positiva och glimtiga. Han spelade U2 och jag svettades och jag har träningsvärk idag. What else can you ask for?
Grattis på namnsdagen, Gilbert. Jaa, visst känns det fint att vara vid liv en dag till.
Du har betalt din skuld för att klara dig.
Hur i hela världen skulle nån kunna sätta kedjor på en sån som dig?
Hur kan dom tro på evig kärlek, hur kan dom tro på den nu?
Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.
Satt och pratade med Lars, han sa: Jag skakar av all den här meningslöshet.
Jag tänkte att det går att tolka i dubbel bemärkelse.
Lars är lite lurig ibland. Men lurig på ett smart vis.
Sluta tänk, sluta tänk, sluta tänk. Gå på bokrea, skotta snö, diskutera yoghurt, "tänk Robbie" eller gör vad som helst. Vad som helst utom det.
Jag längtar efter helgen. Jag tänker ha en sån himlatokskönfantastiskspecialeditionlimitedfeatedhelg att det inte är klokt.
Antal dagar kvar till våren: 7
Antal dagar kvar till mitt liv börjar: 16
Kommentarer
Postat av: Anja
Va fint! Låter underbart, det där blev man glad av att läsa =D
Trackback