Brita

Vissa dagar står man inför utmaningar utöver det vanliga.
Utmaningar som gör att känslan som infinner sig i samma stund du slår upp dina nervösa ögon, förklarar att "idag kommer det behövas högklackade stövlar, kjol, spets (över och under, inuti och utanpå) och stay-ups för att ta dig igenom det här". Dessa dagar har man inget val.
A woman's got to do, what a woman's got to do.

Och hon gjorde det också. Hon naglade det. Varenda litet fjun av spån. Och det kändes bra efteråt.
Men ändå kvarstår känslan av press. Den tjocka täta luften som trycker och mosar ihop henne ifrån alla håll. Känslan som borde ha avtagit efter fysikslutprov, biologikursavslutningar, intervjuer kring källsortering, svenska tal, historia debatter och tyska recensioner. Hon känner att det är tusen saker som hon borde göra, men när hon tänker efter, kan hon inte komma på en enda. 

Hon borde lära sig att gå i mål. Att efter ha passerat mållinjen, tillåta sig att slå sig ned en stund, varva ned och få i sig näring, energi för att orka kämpa vidare. 

Hon borde lära sig att sluta tävla med tiden. För gör man det. Då tävlar man mot en motståndare som inte finner sig i att förlora. 

Vissa dagar önskar man att sin bror kunde svara när man ringer. Vissa dagar innehåller ett större behov än andra dagar. Ett behov av att prata av sig. 

Vissa dagar hittar man en nära vän i någon man bara trodde var bekant. Vissa dagar upptäcker man att den man trodde var en nära vän, egentligen kanske bara är en bekant.

Vissa dagar bestämmer man sig för att säga upp sig ifrån sitt jobb.

Vissa dagar önskar man att det aldrig ska bli söndag. Allt man önskar, är att det vore bokrea oftare.