In her shoes
Idag var jag och Hobbit på kupolen och hade en mys-eftermiddag. En sådan där som man behöver emellan åt, då man inte har någonting som borde göras, utan man kan ta det lungt, varva ned, slappna av och njuta. En sådan mys-eftermiddag som man bara kan göra med en helt underbar väldigt goo vän.
Jag strök sakta med mina fingerspetsar emot den mjuka mockan. Den besvarade min smekning.
Skorna var naturvita med silvriga slingriga blommor. Vi förstod varandra ifrån första sekund. Vagabond.
På undersidan står det;
Har även hunnit med att vara på banken. Sådana ärenden känns ytterst vuxna.
När jag satt där inklämd mellan en tant och en farbror på en smal bänk, med endast 27 könummer kvar tills det att det skulle vara min tur, slog det mig hur vanligt det egentligen är att gå till banken för att utföra ärenden. Alla gör det; gamla, unga, städerskor, konsulter, rikemanssöner, arbetslösa, wannabes och egen-stilare. De är vanliga människor. Och att gå till banken är något som vanliga människor gör.
Väl hemma, på andra sidan av en regnig timme, var jag i fullfärd att mosa ihop en fruktsmoothie i en sådan där köksmixer som kanske mer sannolikt skulle kunna höra hemma i en amerikansk-B-eftermiddags-såpa än under min köksbänk, när telefonens ivriga ringande störde mig ur mina ensamma distansierade grubblerier.
Jag finner inte nöje i att bli störd när uppladdningen inför att få avnjuta en perekt fruktsmoothie nått sitt max y-värde och y' = 0, speciellt inte av någon ifrån "Statistiska Centralbyrån i Göteborg" oavsett hur trevlig, formell och korrekt hon låter. Vänligt men bestämd förklarade jag för henne att hon ringde väldigt olägligt, och att jag beklagligt nog inte hade tid med de "enkla och korta frågor" hon planerat plåga min hitintills njutbara eftermiddag med. Hon förklarade då att jag hade att välja mellan att bli uppringd antingen på torsdag eller fredag, varvid jag - med en djup suck och den stora ansträgning jag tvingades uppbådade för att hålla tillbaka de opassliga vokabulär som önskade ploppa ut ur mina mun (tro mig, jag kan drabbas av en oerhörd språkligt kreativ ådra, vid tillfälligt adrenalin tillskott) - mellan sammanbitna tänder lyckades pressa fram att jag kanske hade tid för ngn kort fråga ändå.
De "några korta, enkla frågorna" tog 17 minuter.
Temat för undersökningen var Ketchup.
Jag strök sakta med mina fingerspetsar emot den mjuka mockan. Den besvarade min smekning.
Skorna var naturvita med silvriga slingriga blommor. Vi förstod varandra ifrån första sekund. Vagabond.
På undersidan står det;
Life is not only a game.
It's also a dance on roses...
It's also a dance on roses...
Har även hunnit med att vara på banken. Sådana ärenden känns ytterst vuxna.
När jag satt där inklämd mellan en tant och en farbror på en smal bänk, med endast 27 könummer kvar tills det att det skulle vara min tur, slog det mig hur vanligt det egentligen är att gå till banken för att utföra ärenden. Alla gör det; gamla, unga, städerskor, konsulter, rikemanssöner, arbetslösa, wannabes och egen-stilare. De är vanliga människor. Och att gå till banken är något som vanliga människor gör.
Väl hemma, på andra sidan av en regnig timme, var jag i fullfärd att mosa ihop en fruktsmoothie i en sådan där köksmixer som kanske mer sannolikt skulle kunna höra hemma i en amerikansk-B-eftermiddags-såpa än under min köksbänk, när telefonens ivriga ringande störde mig ur mina ensamma distansierade grubblerier.
Jag finner inte nöje i att bli störd när uppladdningen inför att få avnjuta en perekt fruktsmoothie nått sitt max y-värde och y' = 0, speciellt inte av någon ifrån "Statistiska Centralbyrån i Göteborg" oavsett hur trevlig, formell och korrekt hon låter. Vänligt men bestämd förklarade jag för henne att hon ringde väldigt olägligt, och att jag beklagligt nog inte hade tid med de "enkla och korta frågor" hon planerat plåga min hitintills njutbara eftermiddag med. Hon förklarade då att jag hade att välja mellan att bli uppringd antingen på torsdag eller fredag, varvid jag - med en djup suck och den stora ansträgning jag tvingades uppbådade för att hålla tillbaka de opassliga vokabulär som önskade ploppa ut ur mina mun (tro mig, jag kan drabbas av en oerhörd språkligt kreativ ådra, vid tillfälligt adrenalin tillskott) - mellan sammanbitna tänder lyckades pressa fram att jag kanske hade tid för ngn kort fråga ändå.
De "några korta, enkla frågorna" tog 17 minuter.
Temat för undersökningen var Ketchup.
Kommentarer
Trackback