Brita

Vi har alla vår egen form av terapi. Någonting vi gör när vi känner oss nere och strävar efter att må bättre. Min mamma brukar sy gardiner. Jag köper te.

Det är inte alltid så enkelt, som man önskar att det vore. Ibland vet man bara inte varför, men man känner ändå att idag, är en dag, som kräver att jag är snäll emot mig själv. Att jag är mjuk, överlåtande och tar hand om mig själv.

Idag har varit en sådan dag.

Så jag gick alltså och köpte te. Två gröna teér; Grönt&Skönt, Hallon/Citrongräs och Green Garden, apelsin/mandarin. Det finns många fördelar med att dricka te,

- man blir varm inombords (i dubbelbemärkelse).

- den främjar kloka grubblerier. Vilket leder till att man får distans på ting och händelser, problem som varit onödigt stora krymper något. 

- man varvar ned. Ett smakrikt te föresätter att du låter det dra i någon minut. Det är bra att vänta på saker och ting. När man väntar på något så varvar man automatiskt ner och åttar sig ett lugnare tempo. Dessutom riskerar man inte att få dåligt samvete för att man inte gör ngnting vettigt, för det gör man ju faktiskt. Man är alldeles fullt upptagen med att vänta på att teét ska få den perfekta smaken. Och det är inte ngt att underskatta, mina vänner.
I vårt numera super effektiviserade samhälle händer det här tyvärr allt mer sällan. Jag tycker att vi behöver fler saker att vänta på. Allt för ofta ser vi väntan som ngt negativt, det är synd att vi inte inser och oftare betonar hur mysigt och harmoniskt det ibland kan få vara att vänta på något. Något som finns inom ett närmare avstånd. Något vi vet så småningom kommer att komma. Ibland kan att få vänta på något vara det mysigaste som finns.

Så det var vad jag gjorde. Jag köpte mitt te och slog mig ned i solen för att i lugn och ro smutta på det under ett rofyllt samtal med Christian Kjellvander. Christian berättade om att resa, om ögon och om misstag som görs för sista gången. Det var ett allvarligt samtal, men på något vis gjorde det mig ändå lättare till sinnet. Han sa sånt som jag behövde höra, sådant som jag trodde att jag inte ville höra om, men någonstans långt inne ändå önskade att han talade om för mig. Saker som jag egentligen redan visste. Christian är en sån som får folk på bättre humör av att säga saker som i sig egentligen inte är så uppmuntrande. Jag misstänker att det är hans sysselsättning, det han gör när han känner sig nere, trots att han inte vill. Det han gör när min mamma syr gardiner och jag dricker te.


Allt te drickande och grubblerierna fick mig att tänka på induktion. Induktioner är nämligen en av dessa saker man kan bli så irriterad på. Den ska hela tiden vara så anti, hela tiden göra tvärt om och vill aldrig vara en till lags.
Sen hände det där.
Och jag insåg att induktion och hissar ibland passar ihop, att de stämmer överrens. De motverkar båda sin orsak. När du väl börjar inse att det inte är någon idé att gå in i den där hissen, att det inte kommer tjäna ngt till, att det inte är det du egentligen vill.

Att du är för upptagen med att hela tiden göra rätt saker så allting i slutändan bara blir fel.

Desto mer övertygad du blir att du inte borde, ju större lust hyser du för att åka hiss.