Super-människor
De är inte vanligt förekommande, utan tvärtom - väldigt sällsynta faktiskt. Men om du har tur, kan du ibland faktiskt skymta dem. De vaggar för vinden likt timmotej på en äng, deras siluett avtecknar sig emot den ljusblå himmelen.
Vi snackar om super-människor.
Sånna som ser andra människor. Det spelar ingen roll om man är stor eller liten, om man just varit hos frissan eller har en bad-hair-day, om man är stylad eller myser i mjukisbyxor. Det är oväsentligt om du är populärast i klassen eller om du är den som alltid sitter ensam på lektionerna, av en super-människa uppmärksammas du ändå. Många gånger räcker det med en enkel gest; att fråga hur helgen varit, fråga vilken mat det är idag eller vänta vid någons skåp för att gå till nästa lektion, för att super-människan ska göra någon annan glad och varm inombords. Det vill umgås med en trots att man har en dålig dag.
Något som förblir ett mysterium för mig är super-människornas fortsatta existens.
Jag förstår helt enkelt i hur de orkar. De ger så mkt hela tiden utan att få ens i närheten så mkt som en bråkdel tillbaka. Varje dag är de glada, positiva och sprider leenden, glädje och lycka kring sig. Det märks när en super-människa kommer in i ett rum - alla i rummet skiner liksom upp. Precis som i den där MER-reklamen på tvn med den äldre herren som dricker juice och helt plötsligt får för sig att stänga ned sin industri så att alla föroreningar försvinner och det istället blir färgglatt, blommigt, fåglar börjar kvittra, fullt med fjärilar och luftballonger som kommer flygande ut ur en grammofon. Resultatet är detsamma när en super-människa kliver över tröskeln in till rummet.
Det var en dag, för inte så länge sedan som jag själv hade förmånen att umgås med en super-människa. Jag och super-människan var på fotboll. Det var ganska kyligt och blåsigt, men super-människan hade tagit med ett sittunderlag som jag kunde sitta på, och en plastpåse som jag kunde lägga sitterunderlaget på så att det inte skulle bli fuktigt. Jag var ärligt talat ganska hungrig, mer än vad jag tordes erkänna, men super-människan hade förberett matsäck åt mig; pasta med ngn form av mangoldstuvning och tillhörande grönsaker och äppeljuice. Det regnade, men jag blev aldrig blöt eftersom super-människan hade tagit med ett paraply bara åt mig. Dessutom spelar det ingen roll hur mkt det vräker ned ifrån himlen, för när du är med en super-människa känns det alltid som om att solen skiner. De förser dig även med en konstant värme inombords, så du riskerar aldrig att börja frysa och dra på dig en förkylning.
Super-människor har helt enkelt en ytterst positiv effekt på hälsan, ur många aspekter.
Vi snackar om super-människor.
Sånna som ser andra människor. Det spelar ingen roll om man är stor eller liten, om man just varit hos frissan eller har en bad-hair-day, om man är stylad eller myser i mjukisbyxor. Det är oväsentligt om du är populärast i klassen eller om du är den som alltid sitter ensam på lektionerna, av en super-människa uppmärksammas du ändå. Många gånger räcker det med en enkel gest; att fråga hur helgen varit, fråga vilken mat det är idag eller vänta vid någons skåp för att gå till nästa lektion, för att super-människan ska göra någon annan glad och varm inombords. Det vill umgås med en trots att man har en dålig dag.
Något som förblir ett mysterium för mig är super-människornas fortsatta existens.
Jag förstår helt enkelt i hur de orkar. De ger så mkt hela tiden utan att få ens i närheten så mkt som en bråkdel tillbaka. Varje dag är de glada, positiva och sprider leenden, glädje och lycka kring sig. Det märks när en super-människa kommer in i ett rum - alla i rummet skiner liksom upp. Precis som i den där MER-reklamen på tvn med den äldre herren som dricker juice och helt plötsligt får för sig att stänga ned sin industri så att alla föroreningar försvinner och det istället blir färgglatt, blommigt, fåglar börjar kvittra, fullt med fjärilar och luftballonger som kommer flygande ut ur en grammofon. Resultatet är detsamma när en super-människa kliver över tröskeln in till rummet.
Det var en dag, för inte så länge sedan som jag själv hade förmånen att umgås med en super-människa. Jag och super-människan var på fotboll. Det var ganska kyligt och blåsigt, men super-människan hade tagit med ett sittunderlag som jag kunde sitta på, och en plastpåse som jag kunde lägga sitterunderlaget på så att det inte skulle bli fuktigt. Jag var ärligt talat ganska hungrig, mer än vad jag tordes erkänna, men super-människan hade förberett matsäck åt mig; pasta med ngn form av mangoldstuvning och tillhörande grönsaker och äppeljuice. Det regnade, men jag blev aldrig blöt eftersom super-människan hade tagit med ett paraply bara åt mig. Dessutom spelar det ingen roll hur mkt det vräker ned ifrån himlen, för när du är med en super-människa känns det alltid som om att solen skiner. De förser dig även med en konstant värme inombords, så du riskerar aldrig att börja frysa och dra på dig en förkylning.
Super-människor har helt enkelt en ytterst positiv effekt på hälsan, ur många aspekter.
Kommentarer
Trackback