Brita

Britis & Daniel Sheepy Matthew Toyboy Fletcher



Jon, Jag, Danny, Andy, Niel och Jacke.













































Inom tidsramen for vissa stunder druttar man så totalt ned sig i pölar av minnen och de medfoljande framkallade kanslorna - att den infunna upprymdheten blir sa pataglig, att den endast lamnar blöta strumpor och tomhet kvar.

En rodrosig flicka i rutiga Billabong shorts och for stora skor sitter pa ett internet cafe i centrala Sydney framfor en TFT skarm. Skorna ar sa pass mycket lagomt for stora, att hon kan vicka pa tarna i takt till sanger om Hurricanes och logiska, realistiska distansbematningar.

Aventyret till Blue Mountains var nagot av det maffigaste jag fatt uppleva. Jag kampar sa hart, koncentrerar och fokuserar sa seriost for att frammana tangenttryck och ord, notiser till fotografierna ovan, men sittandes har...

De sager att en bild sager mer an tusen ord.

...sittandes har inser jag att det finns inte sa manga etttusenen ord for de erfarenheter de dar dagarna pulade ned i mina fickor.

Med den insikten ger jag upp mina forsok att pressa fram fler ord. Jag smyger istallet ned en hand i fickan och stryker sakta och soft over de minnen som numera bonat in sig dar. Det ar visserligen lite for stort an sa lange. Lite kalt pa vaggarna och kylskapet ekar nar man oppnar det. Alla mobler har heller inte kommit an, men flyttfirman lovade att nagra skulle anlanda inom en snar framtid. Det sitter nysydda gardiner i fonstret ovanfor koksbordet. De ar blommiga och lyser hemtrevligt upp rummet med sin blåa och gula farg.  

Den rodrosig flicka i rutiga Billabong shorts och for stora skor ar glad. Hon ler.