Brita

Om 30 minuter ar denna mandag passe och ersatts foljaktningsvis och som tur ar av en tisdag. Narmare och lite exaktare bestamt av Tisdagen den 20e Februari. Och mina vanner det ar inte vilken tisdag som helst. Nado.

Det ar en tisdag som jag bekvamt narmar mig och som jag ser approach sittandes i en fatolj i ett hus pa smaskandes Swedish decent Rye Bread inhandlat fran IKEA (min hamn i etern) och ihopsmetat i koket 4m ifran denna fatolj, drickandes juice, vickandes pa tarna i takt med Counting Crows helskona tune Hangingaround.

Denna tisdag kommer jag att ha varit hemifran i 5 manader och 6 dagar.

Denna kommande tisdag kvall kommer jag att busa ivag till Paddington med Anna, Isabelle, Jacke och Parandersgoran (Mr sistnamnd vet vid det har laget dock inte om det annu...) och till Max Brenners cafe. Lycka star att vanta. 

Och denna tisdag ar det bara tva dagar kvar tills det att min mamma kommer hit, sa langt bort som det mojligtvis gar att komma. Till och fran ar det har valdigt langt, speciellt om man inte ar aldre an nitton ar - tro mig. 

Den 10e februari vacktes jag av att en varm rost till halften sjong och till halften viskade Happy birthday to you, happy birthday to ... i mitt ora. En kyss. Slangde ihop den sista packningen och gick ut till den vantande taxin.

^{The dawn is breaking, it's early morning. The taxi is waiting, it's blowing its horn.}

Men den har morgonen hade jag ingenting emot att resa. En taxi tog oss igenom ett sovande Melbourne. Jag onskar att jag kunde forklara min barnsliga forkarlek till stjarnor pa en nattsvart himmel, men jag star svarslos. Medvetenheten om hur mycket deras narvaro varmer och lugnar ned mig brukar dock infinna sig, sa aven denna morgon.

Tva timmar senare har vi anlant till Sydney.

En vecka tidigare hade jag beslutat mig for att inte fira min 19e fodelsedag. En anledning var att jag trivts med att vara 18 och att jag lika garna kunde vara det annu 12 manader, for att sedan skutta direkt till mitt 20e levnadsar. En annan anledning var att det bara kandes obehagligt och konstigt infor det faktum att det skulle bli min forsta fodelsedag pa ett avstand som detta fran den familj, slakt och de vanner som alltid betytt sa mycket for en.

Dessa tankar krockade stundvis med de minnen jag hade av mina fodelsedagar som yngre. Jag minns hur jag manga av de dar morgonarna vaknade medan ovriga snarkningar fortfarande genljod genom huset. Jag minns hur en liten flicka snyftandes lag kvar i sangen, overtygad om att hennes mamma och hennes syskon hade glomt. Att de glomt bort henne. Henne och att det var hennes fodelsedag.

Den 10e februari ar 2007 visade sig dock sla alla mina forvantningar. Min telefon ringde stup i kvarten och samtal ifran en mamma, en Par, en lillasyster, en storebror, en lillebror, vanner hemma i Sverige, vanner "down under" och vanner i Hobbit-land varmde sa gott. Vykort oppnades. Mumsade Sushi-train. Paket ifran min surukat-familj oppnades. Paket ifran Anna oppnades. Paket ifran mig sjalv oppnades. Hade en toppen eftermiddag med Anna. Hade en helgalen kvall med Anna, Isabelle, Ray och Damo. Hade en san otroligt bra dag.

Tacktackelitacktacktack.

Denna lilla ulltoftts ar dessutom tillbaka pa O'malley's, iaf temporart. Kanns bra. Under helgen har det dansats, hoppats och sjungits bakom bardisken. Ol och endorfiner har flodat. Det ar skont att vara tillbaka. Jaa - det ar jobbiga timmar, som lamnar en med efterhangsen trotthet och matthet, men jag gor nagot som jag , ngt jag kan utan och innan, och nagot som jag . Jag kan inte annat an att ha otroligt kul bakom den dar bardisken.

Aven fatt ett annat jobb! Jobbar i en outlet kladesbutik for surfar klader The Beach Hut. Kommer forsattningsvis troligen att jobba halvtid dar, kanns valdigt bra faktiskt. Att jobba i en kladesbutik ar nagot som jag garna skulle vilja prova pa, och jag ar sa tacksam att jag har fatt den har mojligheten utan att ha nagon erfarenhet sedan tidigare. Vem vet, jag kanske blir som dig Lillhenning nar jag blir stor! ;o)

Dessutom lite halvsmygsugen pa att ga en Barista kurs. Druttat ned mig totalt i ett passionsinsvept djupt karlek for kaffe och det ar med lycka jag onskar lara mig mer om de bryggerifardigheter som kravs for det perfekta resultatet. Starbucks - tack for din inspiration.
 
Aven utflyktat mig ivag till Rhodes och suburbens svenska stolthet IKEA en senkommen eftermiddag tillsammans med Miss Anna och Miss Isabelle. Trevligt sallskap och mycket noje.

Den 14e februari har aven detta datum annu engang upplevts. Ett datum som over de senaste aren forsett mig med sa mycket obehag och skrack. Utan konkurrens arets varsta dag. *Cappuchino-bitchen lyckades fanga in denna dags alla kanslor, forvantningar och krav i tva hyllningsvarda citat,

"Alla hjartans dag har blivit alldeles for kommersiellt. En ros kostar juh liksom 10 dollar!! Inte ens om jag sa bajsade pengar sa skulle jag kopa en... allt jag vill ha ar bra sex. "

Och nar jag sjalv kampade med att skriva kortet, fick jag det hjalpfulla tipset att skriva:

"Here is a gift from me - all I want from you is your body. "

Tack *Cappuchino-bitchen. Dagar med dig ar aldrig skrattochfniss-losa.

* Psydonym for ett kart Gryn som onskar anonymitet in this matter.


Froken i fraga har slutligen aven inhandlat ett sushi-kit som flitigt anvandes under gardagens eftermiddag. Det bringade njutfullt mumsande och forstarkt sjalvfortroende och tillkomna skryterier till kategorin Fardigheter-bland-grytor-och-kastruller.

Igar busandes det aven ivag till Wollongong - staden en timmes biltur soder om Sydney med sin imponerande population av 200 000 invanare. Har upplevt en lyckad utekvall, en god natts somn, standigt uppassande med smaskenssmakande foda, sightseeing runt sevardigheter, ett sushitrain, ett besok pa Gloria Jeans (flåt Anna) och en visit till den sodra hemisfarens storsta Buddhist tempel. Ett spannande besok in deed, men som aven forenade nytta med noje. Jaa, nog fanns det lite synder att bekanna kanske...

Och jag ar sa otroligt glad. Alskar juh att kora bil. Och tro mig, vanner - att fa kora pa fel sida av vagen ar annu mer spannande. Det vet aldrig nar det ska ga tokigt....

Idag gick jag ut och sprang med Nanis. Basta sallskapet nagonsin. Val hemkommen myste jag i soffan och njot av de nya avsnitten av Desperate Housewives. Kandes dock annorlunda att se denna show utan min gooa lillasyster bredvid mig i soffan. Det kandes som om att ata kebab utan sas - nagonting fattades. Det kandes tomt.

Nu har den har fantastiska tisdagen antligen borjat. Kan knappt barga mig forran att fa uppleva den till fullo.