Brita

Misstanker att min rubrik forhallandevis val beskriver mina varma kanslor for denna mysstad.

I sondags skumpade ett jetflyg ned genom moln emot Melbournes domestic airport. Ombord befann sig de tva tuggumituggande ulltoffsarna Damien och Brita. Den sistnamnda var fortfarande lyckoskvattande efter den njutvaerda frukost bestaende av decent youghurt, musli och te som hon serverats. Den forstnamnda var i sin tur pa vaeldigt gott humor, da min backpack vid incheckningen hade visat sig uppna den dramatiska vikten 26kg (det var ett chockerande och ytterst upprorande scenario nar den dar smearige, uppblasta, brunbranda stewarden pa flygplatsen konstaterade detta faktum och hanlog sadar triumferande emot stackars mig,som innan hade varit fullstandigt overtygad om att min lilla smidiga vaska absolut maximalast ha kunnat uppnatt den blygsamma vikten 13kg. Skulle inte forvana mig om han anvanda fake-tan...), och detta mojliggjorde existens for flitigt och generost producerande av gliringar ifran herr Damiens sida. Solen varmde hur som helst deras hud genom sma kvadratiska flygplansfonster och valkomnade dem med 40 graders varme, nar de snart studsade ur denna luftfarkort.

Kvallen innan hade spenderats i Brisbane, dar damen i fraga till sin obeskrivliga lycka kutat stutt i sin enormt omtyckta engelska x-flatmate Sarah - fniss, skratt, gladje och endorfiner skvatte vilt!

Men sa anlande de da till Melbourne den dar sondags formiddagen och blev snart uppickade av Damiens barndomskamrat och sjalsfrande Julian. Denna herrn ar av intressant natur. Julian studerar till att bli ingeniour (egenpahittad stavning) med inriktning pa energi och gor darfor ett utvecklingsarbete pa en tegelstensfabrik. Jag pratar om Julian vars senaste fest slutade och sparade ut i en forfallen lagerlokal i Brunswick dar de malade med fargkritor pa vaggarna, jabbade till Bob Marley och konsumerade alkoholiserade Chai Lattes. Jag pratar om Julian, hardrockaren som spelar sina favorit skivor pa hogsta volym innan han ska ga och sova, for att "kunna ga ned i varv". Julian, som under ett valdsamt argumenterade med mig klargjorde att det ar fullstandigt omojligt att ga pa en date om man ar aldre an 16 ar, eftersom det ordet efter ens 16 arsdag stryks ur ens vokabular. Julian, som under de senaste tva dagarna presenterat mig och Damien for tre olika toser, med vilka han tagit traffat for ett glas tva, fyra respektive allt for manga ganger for att fa varan asikt om vilken han borde bjuda ut pa ett glas annu engang.

Jag har utokat mitt engelska vokabular med annu ett ord:

aprins = förkläden

I sondags tog Julian oss pa sightseeing och visade oss Lygon St - den stora och main restaurang samt cafe gatan, som slutar vid Melbournes gamla fangelse. Darefter akte vi till mysiga strandomradet St Kilda, begastade pa en parkservering med livemusik och hamnade slutligen pa Rooftop bar & Cinema. Oj. Betuttade mig totalt. Det ar en pub som ligger pa taket av en skyskrapa, en pub som visar bio pa storbildsskarm varje kvall i ljuset av stjarnor och skyskrapsljus. Du ar sa hogt upp, viewen ar fantastisk, skyskraporna sa andlost maffiga, gatorna sa langt nedanfor, cappuchinon och cowboysen sa mkt Mmmm.

Skillnaden mellan Melbourne och Sydney ar tydlig. Sydney ar mer business, karriarinriktat, braggy, ytligare och materialistiskt. Melbourne ar arty och alternativt. I CBD kryllar det av sma grander, alleer och smagator. Jag kan inte undga an att slas av likheten med granderna ur Harry Potter filmerna som jag dar i biosalongen, for tva ar sedan, karade ned mig i. Och de ar dessutom sa manga. Du kan troligen bo har i 10 ar och andock kuta stutt i nya mysiga kryp in.

Melbourne ar dessutom oversprutat med sparvagnar. Man kan inget annat an att bli kar.

Aven fatt tva heta jobb erbjudanden. Ena pa ett business flott hotel, och det andra pa en lyxig innekrog sa mkt inne i smeten av centrala Melbourne som mojligt, pa tredjevaningen och med 7m upp till tak.

Han ar en Subway-pojke. Hon ar en Starbucks-tjej. Och de har smittat av sig pa varandra. Habits blir till behov.

Idag bokade vi flyg till Sydney. Nar jag pratade med Mammaspojkvanpaer igar och avslojade vara planer, insag jag hur skont det kandes att kunna saga att jag snart skulle vara tillbaka dar igen, dar bland parkerna jag kanner utan och innan, de dar skyskraporna vars hojd och makt jag inte kan annat an avundas, en irlandsk pub som mitt hjarta slar dubbla slag for, en Anna jag forhoppningsvis kommer kunna flytta ihop med. Jaa, jag tycker verkligen om Melbourne och Jaa, dagarna, aventyren och busen jag har haft haer har gett mig sa mkt gladje och forsett med mig varma minnen - skulle inte byta ut dem mot ngt annat. Hur mycket varme Melbourne an inbringar i mig, sa framstar andock de dar faktumet sa klart och tydligt, det blanker, skiner och gnistrar som tomtebloss - jag ar en Sydney-flicka, och det ar dit jag langtar tillbaka.

Den 10 Februari kommer att firas i Sydney.

Jag har planer och drommar. Och insikten om att mojligheterna ar manga. Jobberbjudande, reseplaner och beslut att ta infor framtiden. Det svammar over.