Brita

Klockan ar 12:45 am, stjarnor ar avnjutningsbara pa natthimmelen och fladdermossen har vaknat till liv. Sa har aven jag. Efter 17 timmars nedsnuttande djupt ned under ett duntacke med mina under det senaste dygnet trogna foljeslagar feberdrommar och frossa.  Borjar onska att mitt andra Jag, nattdjuret, aven kunde vara kallblodig. Att ena stunden brannas sonder av hetta, for att i stunden efter huttra tander av kyla, tar i langden pa krafterna.

Att bli varsamt ompysslad ar at the end of the day i alla fall nagot av det mysigaste som finns. Nagon som stoppar in extra kuddar under ens febertunga huvud, nagon som blir orolig nar man inte har ngn aptit, nagon som erbjuder sig att aka och handla vadhelst jag kanner for att ata, nagon som servar en med fruktsallad och vatten, nagon som stryker dig over ryggen och som kysser din brannande panna. 

Pratade nyss med Anna, hon gav mig tre rad pa hur jag kan paskynda mitt tillfrisknande:

1. Dricka mycket vatten. 
2. Svalka min panna. 
3. Hogt och ljudligt skrika ut "I'm dyyyiiinnng.... I'm DYYYYYYYIIIIIIIIINNNNNNNG"

Resultatet av dessa star att aterse.

Min tidigare overtygelse om att det under dessa forhallanden skulle vara omojligt for nagon att fa mig att skratta, visade sig vara fel.  


Och vet ni vad? Westpac - min bank - ar den mest sustainable bank in the world. Inte annat an att det falls en liten tar av stolthet...