Jag har anvant John Howards toalett
Tumultet nar vi anlande till Sydney Domestic Airport var ett faktum. Paparazzis trangandes overallt, mikrofoner pa stativ nockandes mig halvt till dods, fotoblixtar halvtforblindandes min syn (forsokte fanga dem i hornhinnans gula prick sa gatt som mojligt, men vissa slank forbi) och journalister gravandes efter alla dessa smaskiska, dreggeldrypframkallande upplevelser och skvaller som vi upplevt under vara dagar i oknen. Men pa nagot satt - nar man ror sig i de cirklar som man gor - ar kaoset ett faktum och man lar sig pa nagot satt att hantera situationerna. Efter den efterfoljande presskonferansen och autografsskrivnings-sessionen lugnade massorna ned sig nagot.
Pa kvallen gick jag pa Cocktailparty! Inte illa inte, och nog var det inge pjosk med maten heller inte. Nanae - speciellt varrullarna och sushin varmde min arma redan uttojda magsack till endorfinproduktion.
Men som en ung dam i sina basta ar stravar man inte emot nagot annat an att squeeza in sa mycket som mojligt under dygnsbytena och mellan sina tappra forsok att intala sig sjalv den breda och langa utstrackningen av somns overskattning (kamper fortfarande desperat med denna argumentering och overtalning) och drar sig inte efter att tva timmars somn, motsta den frestande sysselsattningen snoozning for att istallet kravla sig uppat emot nya aventyr...
...dagens uppdrag var australiens huvudstad Canberra.
Det drojde inte lange innan Froken Britis, hennes foljeslagare/vapnare/kock/massor/skraddare/ filosofikamrat/mamma Eva, surrukat-syster Belinda och surrukat-mamma Juanita hade lagt staden vid sina fossingar. Med Belinda som kartlasare, Juanita som tourguide och chauffor, Eva som paparazzi ala Japan och Brita som fikamumsare och kaffesippare foll fastning efter fastning for deras barmhartigheter och flum.
Det ar nagot med tjejer som far fordelen att for ett tidsintervall bara umgas med varandra. Det gar inte att hjalpa det. Fnitter, flum svammar snart over och yr runt pa det vis som endast mojliggors utav dessa omstandigheter.
Och Jag har anvant John Howards toalett. Det var en upplevelse. Min storsta seger under segertaget ned till Canberra. Utvarderingen ar foljande: Mjukt toalettpapper men forutsatter knockling mer an vikning, frascha rengjorda ringar och polerat golv. Det faktum att inte ens var kaera Johny Howdy faller ned ringen efter sig, jaa, det gor ju honom trots allt annu mer mansklig (tack Cappuccino-Bitchen) - helt klart en het konkurrent i kampen efter Toalett-toppen (forsta pris aer 4st bulldozerstora toalettrullar i smakerna Schweizernotschoklad, Vegemite, Sharon/passionsfrukt och Colgate Xtra White).
Haer, nu i efterhand kanns hela berattelsen for otrolig och fantastiskt for att vara sann. Tur ar att jag snodde med mig ngra mjuka rutor av de Johny's toalettpapper hem som souvenier. Annars skulle jag aldrig tro mig sjalv.
kandisar bajsar ju faktiskt ocksa!!!