Torsdag kvall, allt ar frid
Torsdag kvall, fossingarna instoffade i mystofflor och snart pavag in i duschen - mycket nytta har gjorts idag. I min naiva barnslighet njuter jag sa innerligt av att utfora dessa nodvandiga viktiga arenden som jag kanner att jag maste gora, t.ex. som att ga ba bankbesok, prata med managers, ringa till frammande viktiga manniskor, boka in hantverkare och visit hos Svenska ambassadens konsulat i Sydney. Jaa, det ar inte utan att man kanner sig lite vuxen!
Pa grund av divsere missforstand, onskar jag aven klargora att jag har varldens gulligaste pojkvan, vars sida jag vaxer av att fa vara vid. Om min bortskamdhet okar i samma takt som den gjort de senaste manaderna, kommer jag vara odraglig nar jag kommer hem. I Moulin Rouge sjunger de att the greatest gift you'll ever learn, is how to love and how to be loved in return - jag ar i mitt livs nuvarande skede med en nittonarig historia nedpetad i bakfickan beredd att halla med kare Ewan McGregor och den bedarande Nicole Kidman. Jag kom pa honom haromdagen med att ha laddad ned Svenska for nyborjare pa sin laptop och ivrigt repetera meningar som "Hur star det till?, "Jag vill ha nagot att ata. Jag vill ha en full frukost", "Restaurangen ligger pa Hamngatan." och "Vad anvander ni for vaexelkurs?", efter den ytterst pedagogigiskt tydligt talande tanten i programmet. Igar stilade han aven med att kunna veckodagarna, manaderna, de vanligaste fargerna, rakna till hundra och diverse andra enklare ord och meningar. Inte annat an att man stracker lite pa ryggen av stolthet.
Jag har en valdigt sot mormor. Och du behover inte vara orolig over att det forra inlagget skulle ha varit producerat under varken potentillenergihojande preparat eller jast potatis konsumtion. De pastaenden som dar lyftes fram, existerar daer i ironisk anda. De ar alla missforstand om mig, som folk har fatt om bakfoten. Manga av dessa ar citat ifran forsupna regulars halvt dinglande ifran den irlandska bardisk hogst uppe pa Williams St i the X, som jag sa manga kvallar fordrivit mina timmar pa.
Idag har jag och D varit pa IKEA och shoppat in ett stabilt vinterforrad av knackebrod och Ahlgrens bilar. Planerar att ga i ide i 3 veckor och bara softa, lasa bra bocker, extendera mina kompetensomraden i koket, battra pa konditionen, klistra klart fotoalbum, lara mig spela Cricket och eventuellt aven ta en Barista kurs - innan aventyren drar vidare norrut.
Den 3e april flyger jag ifran Sydney upp till Airlie Beach for att dagen efter paborja min segling i the Whitsundays - Australiens framsta paradisooar. Farden kommer sedan Greyhounda sig uppat forbi Magnetic Island, Mission Beach upp till Cairns, dar jag forhoppningsvis kommer att kvarha tillracklig med nerver for att komma igenom min dykkurs vid Stora Barriarrevet. Ska aven pa Djungel Safari i Cape Tribulation. Trippen avslutas i Darwin dar jag ska pa en upplevelsetur i Australiens Storsta Nationalpark Kakadu. Den 30e april atervanden froken till Sydney for att en ragad vecka senare - 8e maj flyga till Bangkok och traffa Anna.
Den 16e juni lamnar flyget Bangkok och den 17 juni ar vi hemma igen.
Hemsidan tintintin.blogg.se har sa manga funktioner for mig. Ibland kanns det som om att det ar for mycket som hander runt omkring mig, och for mycket kanslor och reaktioner som trangs inuti min kropp - ngnstans maste jag gora mig av med dem, for att det inte ska svamma over totalt. Nagot som hjalper ar att ga ut och springa. Nagot annat som hjalper ar att fa skriva av sig. Att fa lata tankar och diskussioner man utvecklat med vaninnor ta sin plats har, kan i langden bli som en sorts terapi. Ofta skriver man mer for sin egen skull och del, an for att halla andra uppdaterade om vad som hander pa mina erovringar och rackartyg. Kan sakert uppfattas som egoistiskt, men ibland har man inget val. Under dessa forutsattningar som rader nu, maste jag kanske anda erkanna att min mamma (som vanligt) har valdigt ratt, da det finns andra som ser det har som en reseblogg, borde kanske aven jag for stunden se det som en.
Blivit lite krasslig, sa pavag tassange emot slummer. Igar natt sov jag uselt da jag dromde att min sang var en skal av fruktsallad. Om detta sedan var en onskedrom eller en feberdrom star att diskutera. Passionsfruktjuicen som forsade ut ur mina oron var hursomhelst i alla fall ytterst delikat valsmaklig.
Pa lordag ar det St Patrics Day i Sydney och jag har blivit inringd till ett skift pa O'Malley's. Kommer bli tokigt mycket folk dar och jag langtar. Saknar den dar bardisken sa innerligt.
Don't let the bedbugs bite! More snoring to the people!
Pa grund av divsere missforstand, onskar jag aven klargora att jag har varldens gulligaste pojkvan, vars sida jag vaxer av att fa vara vid. Om min bortskamdhet okar i samma takt som den gjort de senaste manaderna, kommer jag vara odraglig nar jag kommer hem. I Moulin Rouge sjunger de att the greatest gift you'll ever learn, is how to love and how to be loved in return - jag ar i mitt livs nuvarande skede med en nittonarig historia nedpetad i bakfickan beredd att halla med kare Ewan McGregor och den bedarande Nicole Kidman. Jag kom pa honom haromdagen med att ha laddad ned Svenska for nyborjare pa sin laptop och ivrigt repetera meningar som "Hur star det till?, "Jag vill ha nagot att ata. Jag vill ha en full frukost", "Restaurangen ligger pa Hamngatan." och "Vad anvander ni for vaexelkurs?", efter den ytterst pedagogigiskt tydligt talande tanten i programmet. Igar stilade han aven med att kunna veckodagarna, manaderna, de vanligaste fargerna, rakna till hundra och diverse andra enklare ord och meningar. Inte annat an att man stracker lite pa ryggen av stolthet.
Jag har en valdigt sot mormor. Och du behover inte vara orolig over att det forra inlagget skulle ha varit producerat under varken potentillenergihojande preparat eller jast potatis konsumtion. De pastaenden som dar lyftes fram, existerar daer i ironisk anda. De ar alla missforstand om mig, som folk har fatt om bakfoten. Manga av dessa ar citat ifran forsupna regulars halvt dinglande ifran den irlandska bardisk hogst uppe pa Williams St i the X, som jag sa manga kvallar fordrivit mina timmar pa.
Idag har jag och D varit pa IKEA och shoppat in ett stabilt vinterforrad av knackebrod och Ahlgrens bilar. Planerar att ga i ide i 3 veckor och bara softa, lasa bra bocker, extendera mina kompetensomraden i koket, battra pa konditionen, klistra klart fotoalbum, lara mig spela Cricket och eventuellt aven ta en Barista kurs - innan aventyren drar vidare norrut.
Den 3e april flyger jag ifran Sydney upp till Airlie Beach for att dagen efter paborja min segling i the Whitsundays - Australiens framsta paradisooar. Farden kommer sedan Greyhounda sig uppat forbi Magnetic Island, Mission Beach upp till Cairns, dar jag forhoppningsvis kommer att kvarha tillracklig med nerver for att komma igenom min dykkurs vid Stora Barriarrevet. Ska aven pa Djungel Safari i Cape Tribulation. Trippen avslutas i Darwin dar jag ska pa en upplevelsetur i Australiens Storsta Nationalpark Kakadu. Den 30e april atervanden froken till Sydney for att en ragad vecka senare - 8e maj flyga till Bangkok och traffa Anna.
Den 16e juni lamnar flyget Bangkok och den 17 juni ar vi hemma igen.
Hemsidan tintintin.blogg.se har sa manga funktioner for mig. Ibland kanns det som om att det ar for mycket som hander runt omkring mig, och for mycket kanslor och reaktioner som trangs inuti min kropp - ngnstans maste jag gora mig av med dem, for att det inte ska svamma over totalt. Nagot som hjalper ar att ga ut och springa. Nagot annat som hjalper ar att fa skriva av sig. Att fa lata tankar och diskussioner man utvecklat med vaninnor ta sin plats har, kan i langden bli som en sorts terapi. Ofta skriver man mer for sin egen skull och del, an for att halla andra uppdaterade om vad som hander pa mina erovringar och rackartyg. Kan sakert uppfattas som egoistiskt, men ibland har man inget val. Under dessa forutsattningar som rader nu, maste jag kanske anda erkanna att min mamma (som vanligt) har valdigt ratt, da det finns andra som ser det har som en reseblogg, borde kanske aven jag for stunden se det som en.
Blivit lite krasslig, sa pavag tassange emot slummer. Igar natt sov jag uselt da jag dromde att min sang var en skal av fruktsallad. Om detta sedan var en onskedrom eller en feberdrom star att diskutera. Passionsfruktjuicen som forsade ut ur mina oron var hursomhelst i alla fall ytterst delikat valsmaklig.
Pa lordag ar det St Patrics Day i Sydney och jag har blivit inringd till ett skift pa O'Malley's. Kommer bli tokigt mycket folk dar och jag langtar. Saknar den dar bardisken sa innerligt.
Don't let the bedbugs bite! More snoring to the people!
Kommentarer
Trackback