Brita

Jag var chockad. Insikten hade slagit mig sa kraftigt i situationen dar jag inte hade nagon rustning, inget forsvar. Jag kande mig naken. Det var jag ocksa. Ingen skräll. Jag var ju i duschen. Oskyddad hade jag just varit till att tvatta haret nar attacken kom.

Dagen hade ditintills varit en riktigt ypperlig dag. Mina agg hade till frukosten varit perfekt vandstekta, bara lite latt pa bada sidor sa att aggulan fortfarande ar lite rinnande kletig i mitten - precis sa som jag vill ha dem, och man skulle kunna saga att dagen fortsatte i liknande problemfritt och glattvisslandeframkallande monster. Surfartanten Brita begav sig tidig eftermiddag tillsammans med froken Belinda till den enorma, men saval stuffade IKEA forlaggningen i Rhodes och redan efter tre timmars kokstillbehorsshopping begav de sig vidare till ett av Sydneys storsta markesklades outlets varuhus.

Inte ont anade om vad som stundande var undkastade sig de bada toserna, efter hemkomsten till Riverview Ave, frestelesen av en loptur i manskenet med stjärnorna och Kenny Rogers som enda sällskap. Och det var efter just denna fitness-workout som det hände, som klonerna anfoll, som attacken kom. Attacken i duschen.

Shampoot. Flaskan med de shampoot som jag använt ända sedan jag anlände till Sydney den 14e september - atta manader sedan. Det var slut.

Och det var forst da jag insag att i overmorgon lamnar jag de har gatorna jag tusentals ganger travat upp och ned langs, Starbucks-fiken dar jag flummat over sa hundratals manga filosofiska resonemang, biosalongen med den gammaldags layoten dar jag tiotals ganger sjunkigt ned i de roda sammetssätena. En resa som jag i min framtida form foraldrad tant kommer att le tillbaka vid minnet av och benämna som Mitt livs tid.

Atta manader är ett komplext tidsintervall. Abstrakt likasa. Tiden har gatt sa fort, samtidigt som det känns som evigheter sedan jag, Marit och Elin pilgrimsfärdade ned till sparvagnar och studentspex, jag och Sonnta bakade Gummikaka efter hans egna pahittade ( = oexisterande) recept, jag och Marcus lag pa ryggen pa asfalten och iakttog stjarnhimmelen. Evigheter sedan jag var hemma.

Det finns sju upplevelser jag aldrig kommer att glomma. Ta dykcertifikat vid barriärrevet, gora ett 14 000 feet skydive, forsränna nedfor australiens storsta flod, abseiling/canyoning i the Blue Mountains, min personliga inbjudan till 70-arsfest med Sydneys fornämsta dragqueensocietet, när jag serverade Bono en pint av Kilkenny och tva pints av XDry och att med mina egna händer fa känna värmen fran Ayers Rock.

Sex saker jag ätit mycket utav. Kaffe, Sushi, Weet-bix, konserverad tonfisk, Subway och antibiotika.

Min Australienresa bestar utav fem delar. Jobb i Sydney, resa med vänner, resa med pojkvän, resa med mamma och själv. Sa coffeeblack & eggwhite olika alla fem, men jag skulle omojligt välja att vara utan en enda utav dem.

Jag har fatt fyra bonus-bröder. En som jag i sällskap av fick uppleva sälarna när de var vakna, en som jag mumsade mig sprängmätt pa chocklad pa ett tyskt choklad-cafe med, en som for alltid kommer att vara lilla pojken och en som introducerade mig till Easy Way i Chinatown.

Jag har haft tre jobb som jag tyckt om. Jag har sålt juice, jag har gjort korv och jag har pourat öl.

Jag har haft tva hem. Ett i en tvaa tillsammans med fem pojkar sa mycket i smeten utav Sydneys mest ökända redligt-district som det ar mojligt att komma (pa maingatan mitt emellan de fem storsta strippklubbarna och med prostituerade pa förstukvisten). Ett i en familjevilla med pool i en av Sydneys storsta fororter.

Jag har en ny bästis - mig själv. Har aldrig ngnsin kommit sa här bra overrens med mig själv forut. Ett självfortroende, som resultat av att for forsta gangen ha flyttat hemifran, bort fran familj, släkt och vänner, sa langt bort som det mojligtvis gar att komma till en fyramiljonerstad och inse att (shit!!) det är upp till mig själv att hitta en lägenhet, fixa ett jobb sa att jag inte behover vara hungrig och lära känna nya människor for att inte behova vara ensam.

Alla mina kläder och ägodelar ligger i tre travar inne pa sovrumsgolvet. Souvenirerna ar manga,  den kommande overvikten ett faktum och flygplatsens incheckningspersonal fruktad. Min vackraste och storsta souvenier kommer att bli sent by air och anlända lagom till matjesill, hasselbackspotatis och midsommarstang.

Pa tisdag flyger jag till Bangkok for att traffa Anna. Thailand väntar.

Sverige har ocksa en kölapp, men far vänta en stund till.