Brita

Vi som tillsammande luffade dit pa upptäckaräventyr var; Michael, Kaori, Kara, Angie, jag, Jamie, Laura och Damien som tog kortet.




Pa en cruise over alven, sag vi snart den har bjaessen. Det har var mitt forsta mote med en fullstor 3 meter lang krokodil utan ngt skyddsstangsel eller avsparrnad emellan. 
 
Forsiktigt i ett tappert forsok att rora mig ljudlost (kan fantomen kan jag liksom) steg jag over batkanten och i land.

Det var han. Och det var jag. Bada i den vilda naturen. Jag insag att det var Survival of the fittest (jodu Monica, lite lyssnade jag allt pa biologilektionerna!) som gallde.

Och tillbaka i baten var jag med ens.







Naturen i Kakadu ar nog helt arligt de vyer som fatt mig att tappa andan tomast och langst. Nationalparken ar till ytan lika stort som Holland, varav vi nyfikna reseupptackande bara har tilltrade till 2 % av dessa. Hela parken tillhor aboriginerna och fortfarande idag ar de storsta delarna av parken bara oppen for dem.


Aboriginerna har befolkat omradet i tiotusentals ar.


Wild donkeys


Oooo. The Gang. Läckra som fa.




Klattrar och klattrar, skrapar fotter, armbagar, ben och knan men i slutandan...




...nar jag fram till toppen och marksatter den Svenska Flaggan!
En 360 graders utsikt vantar mig och jag inser att det var värt svettdropparna och skrubbsaren.


En odla.

Lite senare pa dagen sag vi varldens nast giftigaste orm, the Inland Typon. Da darrade aven surfartanten Brita till.