Brita

Hojthojt!

Oj, flåt - nu gjorde jag det ju igen. Använde ett av de där orden som Kalle och Arvid så klart och så artigt som det möjligtvis går förklarat för mig att man inte kan använda nu för tiden när man tordes vara Stockholmare.

Hojt, frääsigt, kuta stutt i, tjingeling i lingonskogen, kramkalas, häpådä, imörå, tarva och frääääänt.

Alla är de lika förbjudna. Herregud, utan dessa - har jag något ordförråd kvar då överhuvudtaget??

Hur som helst. Flickan är alltså, som ovan nämnt, nu för tiden stolt bebodd i huvudstaden. Och vet ni va? Anna, Marit och alla ni numera Uppsalabor - vår huvudstads skönhet är verkligen skryt-vänlig. Sittandes med Kalle den där onsdagseftermiddagen uppe på kullen vid Observatorielunden och under te-sippande blicka ut över hustak, kyrkspiror, grönområden och korvkioskar, tänker jag "Pelle Svanslös". Tokkutandes genom ett regnigt Gamla Stan under tappra försök att hoppa över vattenpölar, men med skillsen att ändå lyckas plaska igenom de flesta - tänker jag "Pelle Svanslös". Socialiserandes med Nanis i tunnelbanan en tidig morgon med fokus på Rådmansgatan, solen går upp över vattnet och Latte koppen från Panini värmer mellan mina något frysna handflator - tänker jag "Pelle Svanslös".

Då ordet är på något vis associserat med en negativ klang, tar det på sätt och vis emot att benämna mig med att vara stockholmare. Jag har länge letat efter något uttryck som bättre och rättvisare skulle kunna beskriva min nyfunna kärlek till denna stad vid vattnet. Jag och Lasse Berghagen förstår var förträffligt - han lyften fram den hjärtliga kärleken och jag håller med.

Kan inte riktigt definera för hur och vilka argument som för mig till denna tes, men relationen mellan mig och Stockholm skulle jag i slutändan ändå dra mig för att beskriva med namnet Lasse Berghagen. Det finns nämligen något mer emellan oss - något djupare mer frenetiskt. Den här huvudstaden är verkligen i världsklass. Jag skulle vilja beskriva det lite mer Pelle Svanslös.

Och lyssna på det här,
- De första tre dagarna försvann de flesta av alla de fördomar jag haft angående Handelshögskolan i Stockholm.
- Introduktionen var tokars kul, hade två helgalna veckor.
- Jag tror att kurserna kommer att passa mig. Även om jag till och från frågar mig själv om det jag läser verkligen är fascinerande och svaret skulle ploppa fram i form av ett Nej, så vet jag samtidigt att kunskaperna jag läser om är sådana som jag önskar att jag kunde behärska.
- Under en intensiv månad har jag lärt känna en mängd fantastiskt människor. Många av dessa har dessutom god potential till att bli framtida goda vänner.

10kg knäckebröd täcker upp 1 utav 28 kvadratmeter i en lägenhet i SoFo, BodyPump träningsvärkarna byter av varandra, Cappuccinos och Chai Lattes pimplas på mysiga cafér on a regular basis, D muttrar över att jag dränkar mina maträtter i Sweet Chilli Sauce, Anna ringer min mamma när hon behöver råd, mamma ringer Anna när hon behöver hjälp, jag träffar Maria och dricker te, jag och Lovisa bakar paj, Marcus tror på tecken och lyssnar på Håkan, jag fnittrar och flummar i skolkorridorer, drömmar cirkulerar kring att upptäcka världen, jag och Nanis är lika tajta som alltid. Bara för att man flyttat en tre timmars tågresa hemifrån så behöver inte så mycket annat förändras.

Jag börjar ana en viss tendens till att ha bonat in sig på såväl Sveavägen 56 som i Stockholm, en huvudstad att bli kär i.