Helg och höst i Stockholm
Fredag eftermiddag. Det är helg. Jag pratar inte om helg som i Lördag&Söndag - jag pratar om helg som i helg. Det som jag under de senaste 16 månaderna saknat märkbart intensivt. Det handlar om att man till vardags lever en måndag-till-fredag-rutin. Det handlar om att man på den femte dagens morgon drar en djup lättad suck och andas ut det andetag i vilket man lite tidigare med ett lyckligt leende lättat konstaterat att "det är helg".
Nässprejisar, vitaminkurer, vetegrässhots och tepimplande avlöser varandra. Trots detta är snorpapprena som invaderat söder ett faktum. Damen och herrn på Åsögatan 116 har inte lyckats undslippa höstmånadernas tradionella snuvor och förkylningar. Ingen riktig aptit, ingen motivation till Body Pump pass eller intervallträning bland gränder. D sjunger med högljud förkyld stämma ifrån köket. Han lagar thailändsk chilli soppa med förhoppningar om att kunna osa ut bacillerna. Vi dricker te och lyssnar på Bruce Springsteen.
Och igår träffade jag Paulo Coelho!! Sug på den du Patric! ;O) Och vet ni vad? Allting var så precist. Sakta och halvstadigt kom han intassandes, rodnade inför den stora trängandes folksamlingen och kom med goda råd om ödmjukhet. Han var brunbränd, stora snälla ögon, ett smittande leende och en sedan långt tillbaka välskymtande flint. En gammal flintskallig vis man.
Det var precist som jag föreställt mig honom.
Nässprejisar, vitaminkurer, vetegrässhots och tepimplande avlöser varandra. Trots detta är snorpapprena som invaderat söder ett faktum. Damen och herrn på Åsögatan 116 har inte lyckats undslippa höstmånadernas tradionella snuvor och förkylningar. Ingen riktig aptit, ingen motivation till Body Pump pass eller intervallträning bland gränder. D sjunger med högljud förkyld stämma ifrån köket. Han lagar thailändsk chilli soppa med förhoppningar om att kunna osa ut bacillerna. Vi dricker te och lyssnar på Bruce Springsteen.
Och igår träffade jag Paulo Coelho!! Sug på den du Patric! ;O) Och vet ni vad? Allting var så precist. Sakta och halvstadigt kom han intassandes, rodnade inför den stora trängandes folksamlingen och kom med goda råd om ödmjukhet. Han var brunbränd, stora snälla ögon, ett smittande leende och en sedan långt tillbaka välskymtande flint. En gammal flintskallig vis man.
Det var precist som jag föreställt mig honom.
Kommentarer
Postat av: Sönnta
Så du har tagit upp bloggandet igen:)
Inte ofta men hör dig avstå från träningen.
Ha det bra
och hälsa Bönan;)
Postat av: Marit lite rundare och lite gladare
Vad jag tyckte om prata med dig igår. Berättade för alla kortspelare att jag pratat med Brita -dom var inte lika överväldigade...:)
Jag hoppas du skickade upp Coelho till Luleå också?
Trackback