Brita

De senaste dagarna placeras inom kategorin Omtumlande.

Onsdag eftermiddag kommer hem. D (eller Bönan som Sönnta och Jacke skulle omnämnt honom) är i badrummet. 30 sekunder senare är jag fast besluten att hans envishet kan dra ända in i kaklet - Nu ska han till sjukhuset.

Taxi till Södersjukhuset. En 22 timmars lång väntan stundar. Nedsövning. Operation. En infekterad systa i storlek med en pingisboll i nedre delen av ryggen har opererats bort och smygkikandes över doktorns axel, inser jag med en skräckblandad fascination att jag aldrig bokstavligen sett så djuuupt in i någon annan människa förut.

Besök hos distriktläkaren idag hade lugnande inverkan, då gropen förhoppningsvis har läkt inom en tre-fyra veckor. Fram tills dess innehar jag personligen den stora äran att tjugofyra timmar om dygnet positionen att agera Nurse on Duty. Sysslorna varierar, men förutom att byta förband och hålla såret rent handlar det vanligtvis om att laga fler-rätters middag (idag stod fylld lövbiff, potatisgratäng och balsamico frästa primörer på menyn - resultatet blev oväntat lyckat) baka citronpajer och ge massage - till följd av patientens ihärdigt hävdande att det får honom att slappna av och att färre spänningar resulterar i minskad smärta. Service minded in deed. Herregud, om det är det här som förväntas utav dagens sjukvårdspersonal, inte konstigt att det råder resursbrist. Lillebror, lillebror - tro mig - du har något att se fram emot!!